Det var annars vad som hände när Nyköpingstjejen Moa Ekström, 23 år, slängdes in i förbundskaptensrollen förra hösten. Hon hade tidigare varit assisterande tränare, men fick nu stå i rampljuset istället.
Det blir samma visa i Österrike den 2–9 april.
Men först väntar ett läger i Nyköping. Det startade under fredagen och avslutas på söndag.
Teambuilding, idrottspsykologi och flera bowlingpass står på programmet. Och hur man packar en så bred klotväska som möjligt.
– Vi måste välja ut de sex klot var och en ska ta med sig till mästerskapet. Det här är ju en tävling när man bara får en chans. Det finns ingen re-entry där man kan starta om flera gånger. Och vi vet inte vilken typ av bana vi kommer att få spela på där nere, så det gäller att skapa en så bred väska som möjligt.
Pappa Johan, som är utbildningsansvarig på Svenska Bowlingförbundet och tidigare förbundskapten för både A- och juniorlandslaget, håller i just väskbiten.
Har du fått mycket inspiration av din pappa?
– Absolut, det är anledningen till att jag tycker det här är kul. Det är på det här sättet jag lärt mig bowling. Bakom banorna med honom. Det är det jag tycker är roligast.
Moa själv spelade i Dimico i några år innan hon började på bowlinggymnasiet på Nässjö.
2019 blev hon, som hon säger, inkluderad i verksamheten som ledare för förbundet.
Hur skulle du vilja beskriva dig som ledare?
– Jag har absolut ett kontrollbehov ha ha, men jag tror att jag är ganska lyhörd. Jag strävar efter att mina spelar ska känna sig inkluderade. Våga frågar frågor när det uppstår saker. Det har varit viktigt för mig.
Fyra av spelarna i årets juniorlandslag har redan gjort ett mästerskap, fyra är debutanter.
– I helgen handlar det om förberedelser inför mästerskapet. Hur vi samlas som ett lag. Vilka scenarior tror vi att vi kommer att stöta på under tävlingen? Vilka rutiner har vi? Regler för att vi ska fungera bra som ett lag.
Det svenska lagets målsättning under JEM ska man gemensamt prata ihop sig kring under lägret.
– Den finaste distansen är lagdistansen. Under mitt första JEM med tjejerna tog vi brons och i höstas blev det silver. Där är vi väldigt sugna på guld. Och med killarna tog vi guld på första mästerskapet och vid andra blev det silver så vi är nog sugna att ta tillbaka det där guldet. Det kanske är lite absurt att säga att man vill ta tio medaljer igen.