Sambo Angelica Sjöstedt är ibland med när Erik tränar men inte alltid. "Jag har aldrig tvivlat på hans rehab. Aldrig tänkt tanken att han inte skulle komma tillbaka"
Den 21 december 2017 väcktes Erik Skoglund upp på sjukhus efter hjärnblödningen han drabbades av knappt två veckor tidigare under träning. Från den dagen har den nu 32-årige Nyköpingskillen målmedvetet tränat för att komma tillbaka.
– Jag mår bättre av att träna, säger Erik Skoglund efter ett två timmar långt återhämtningspass i boxningslokalen i Sporthallen.
I stort sett tränar Erik varje dag. Han tycker att han nu är på runt 50 procent av sin fysiska förmåga jämfört med innan december 2017.
– Man ska komma ihåg att när jag vaknade upp var jag förlamad på höger sida. Blödningen satt på vänster sida då är det högra sidan som blir förlamad.
Väldigt tidigt i rehabträningen upptäckte personalen och Erik att högintensiv träning var bra.
– Han mår så mycket bättre efter ett högintensivt pass. Det syns tydligt på honom, säger sambo Angelica Sjöstedt.
Just att ha en comebackönskan som mål tror hon är en av orsakerna till att Erik nått så långt som han gjort.
– Den högintensiva träningen och hans otroliga rutiner har gjort att han kommit tillbaka till det han är idag.
Så halvvägs tillbaka siktar Erik vidare.
– Jag tror att det kan gå fortare nu, det ska inte behöva ta sex år till.
Han har till och med börjat med sparringträning i ringen.
– Hur ofta det blir beror på när jag kan få lämplig sparring, kanske varannan vecka.
I framtiden kan Erik mycket väl tänka sig att hjälpa till med träning i boxningsklubben. Han kan också tänka sig att jobba på en högre nivå som manager.
Men är inte de som du sparrar mot rädda för att slå på dig med tanke på vad du råkat ut för?
– Det finns det säkert de som är även om de inte visar det i ringen. Men min sparring är inte alls lika tuff som tidigare. Jag tar det mycket lugnare nu.
Du känner ingen press på dig själv att du måste gå en match när du så tydligt har det som mål?
– Nej det gör jag inte. Jag känner inte att jag måste, det är någonting jag vill göra.
Så musklerna i kroppen går långsamt men metodiskt mot allt bättre trim. Däremot har Erik fortfarande det mer kämpigt med själva hjärnan.
– Jag lider fortfarande av minnesförlust, framför allt från det som hände vid hjärnblödningen. Men jag tror nog att det finns där någonstans.
Han fortsätter:
– Jag glömmer bort saker, får vara noga med att skriva ner, framför allt när jag gör något annat samtidigt.
Detta grämer honom.
– Jag har varit en person som aldrig glömt något, det var som en livsstil.
Klassisk boxningsträning med hopprep.
Erik har också koncentrationssvårigheter.
– Jag provade att studera en tid. Men att läsa en text, komma ihåg den och svara på frågor om den gick inte, säger han.
Stökiga miljöer, mycket ljud eller en miljö med många samtalande människor är också tufft.
– Då kan han bli lite tyst och tillbakadragen, då får man fråga hur det är med honom, säger Angelica Sjöstedt.
Erik fyller i:
– När det blir för stimmigt, efter någon timme stirrar jag bara tomt framför mig.
Men även det här tror de sig långsamt kunna förbättra.
– Och på ett sätt måste jag lära mig att hjärnskadan är en del av mig.
Vad gör du när du inte tränar?
– Jag försöker ha tid för återhämtning och mental träning. Det är det jag hinner med.
Erik Skoglund ser boxningslokalen i Sporthallen som sitt andra hem.
Tänker du på din enda förlustmatch, som också är din senaste, den mot Callum Smith i Liverpool september 2017?
– Den grämer mig varje dag. Framför allt att jag inte förstod vilken bortamatch det var och att domarna dömde som de gjorde. Visst hade jag varit på bortamatcher tidigare men de hade ändå arrangerats av Sauerland så det var inte som en bortamatch.
Han tycker fortfarande han borde ha kunnat avgöra matchen till sin fördel och att det ändå var så nära att han vann och att det finns de som tycker att han egentligen gjorde det också.
Erik Skoglund i ringen med liten boll.
– Jag önskar att jag hade gått in järnet där i åttonde och nionde ronden när han var trött. Det hade jag kunnat göra, minns att jag kände mig pigg. I stället var det jag som fick ta räkning i elfte.
Sin sport följer han fortfarande även om det inte blir lika mycket.
– Det är lätt att jag blir avundsjuk när jag ser matcher om titlar jag hade.
Sporten som plötsligt blev i ropet i Sverige igen, tack vare att Erik tog tillbaka proffsboxningen med den minnesvärda matchen i ett överfullt Rosvalla 19 september 2015, tappade i princip allt när Erik försvann.
– Det är väl inte så konstigt egentligen. Sauerland etablerade sig i Sverige med mig som affischnamn. Men ingen annanstans har det blivit en sådan succé som i Nyköping även om de försökte på andra orter.
"Mitt mål är att få boxas i ringen igen. Det har det varit sedan jag var tolv år. Jag har inte slutat, jag har bara tvingats till ett avbrott".