Den mysiga atmosfären på Josefina Tengroths kontor i Oxelösund, med adventsstjärna i fönstret, kontrasterar skarpt med boxningsringens svett, blod och skador.
Men boxning är något som de båda brinner för. Josefina har gått 75 matcher och under sin långa karriär tog hon EM-brons, tre raka NM-guld och fyra SM-guld. Efter två år med hårdsatsning har sonen Kasper, 27 år, gått 21 matcher och tagit ett SM-guld.
Hur känns det att föra traditionen vidare?
– Det känns fint. Jag kände ganska länge att jag ville hitta min egen grej, jag har testat allt möjligt, men jag har alltid älskat att träna boxning och kampsport så det känns ganska okej att jag föll in i de gamla spåren, säger han med ett litet skratt.
Kasper började med thaiboxning, gick över till boxning lite senare och vid 19 års ålder gjorde han sin första tävling.
– Jag gick ett par matcher, men sedan gjorde jag uppehåll tills i januari förra året när jag började igen.
En relation som tog slut i kombination av att han tröttnade på golfen som han innan dess satsat helhjärtat på, gjorde att han gled in i boxningsringen igen.
– Jag ville hitta tillbaka till glädjen att träna igen och det hade jag som lättast när jag boxades.
– Men det roliga är att du gick från golf till boxning bara så där från en dag till en annan. Det var ingen som var beredd på det i din klubb (Örebro BK). De hade tjatat länge på dig att du skulle tävla så de hade gett upp. När du väl bestämde dig för det så fanns det sedan ingen som kunde följa med utan du ringde mig, säger Josefina Tengroth.
Första matchen gick inte så bra, trots att mamma var sekond.
– Men det var bra att jag förlorade, reaktionen var "jag måste testa igen". Generellt var det en bra upplevelse men en bit in i matchen kändes det som om jag gav upp.
Nu nästan två år senare står Kasper där med en guldmedalj runt halsen, en näsa som brutits ett antal gånger och en bruten och opererad tumme.
– Förra året kantades av många skador, så därför känns det som om det gått långsamt. Den här säsongen har jag varit relativt skadefri.
Mamma Josefina slipper stå vid ringside numera. Hon har i stället visat vägen på andra sätt.
– Det jag tagit med mig mest från mamma är vikten av det mentala. Jag har lagt mycket tid och krut på det. Jag har också lagt tid på att acceptera mig själv som jag är, tycka om mig själv, det är viktigt. Och hon har lärt mig att våga gå min väg och be om det jag vill ha. Till exempel klev jag rakt fram till Erik Skoglund på ett gym vi båda tränade på och frågade om jag kunde få träna boxning med honom. Sedan dess har han generöst delat med sig av den otroliga kunskap och erfarenhet han sitter på.
Har du och mamma samma boxningsstil?
– Vi går med högern först, trots att vi är högerhänta, säger Josefina Tengroth.
– Ja, vi har inte fattat att vi ska gå med vänstern först, skojar Kasper Tengroth Landquist.
Annars kan han inte hitta så många likheter.
– Men jag vet ingen som tränar så målmedvetet som du. Du äter rätt, tar hjälp av kostrådgivare, tränar mentalt, mediterar, gör målbildsträning, visualiserar, du styrketränar, boxningstränar, söker upp de bästa inom boxningen. Jag gjorde nog samma sak jag, men felet jag gjorde var att inte låta min kropp vara i den viktklass som min kropp ville vara i, säger Josefina Tengroth.
Samma sak har drabbat Kasper, men han har envist stannat i 75-kilosklassen och inte i 71 som experterna velat.
– Därför var det extra skönt att ta den där guldmedaljen i den klassen, säger han.
Nu väntar Kasper på att ta nästa steg, att ta en plats i landslaget precis som sin mamma.
Vad krävs för att ta det steget?
– Det vet jag egentligen inte. Det jag gör fungerar ganska bra. Min mentala coach Andreas Gustavsson (svensk mästare i tungvikt och Josefinas landslagskompis) sa när jag funderade på vad jag egentligen gjorde att "det du gör fungerar så du behöver inte hitta på något nytt. Fortsätt lyssna på din kropp så att lusten och glädje finns där". Så egentligen är det bara att köra på, säger Kasper Tengroth Landquist.
Och att mamma Josefina är stolt är inte att tveka om.
– Jag tycker att det varit så tillfredsställande att följa hans satsning. De känns som om du lärt dig av mina misstag, men du går ändå din egen väg. Det är skitkul, jag kan ju lite om det här, säger hon med ett brett leende.