– Tiden går bara fortare och fortare känns det som. Men jag väljer att fälla ut vingarna och flyga med – och inte få panik för att tiden går så fort. Jag använder ju trots allt tiden till att läka och bygga upp kroppen. Det måste jag lära mig att uppskatta – för jag har kommit närmare mitt mål, säger Erik Skoglund.
Tuff cirkelträning står på menyn denna söndagsmorgon. Tidsintervallerna är samma som boxningsronder, tre minuter.
– Jag kommer precis från Helsingborg där jag tillsammans med David Wahlgren har modifierat vår tidigare styrkeplan, förklarar Erik.
Hur går det?
– Det går framåt, trots semestertider – med motorik och styrka och allting. Sedan har jag tid att nöta på med det jag hade brister i redan innan skadan och operationen.
Hur mycket känner du av det som hände i december 2017?
– Jag kan inte längre gnälla på sviterna av skadan. Rent fysiskt märker jag av att det är lite skillnad mellan vänstra och högra sidan och jag vinglar lite, lite mer på högersidan vid balansövningar.
Börjar du bli stressad då du var 26,5 år när du skadade dig och fyllde 29 år i maj?
– Från allra första början var planen att bli proffs kring 30 – och jag börjar ju inte direkt på noll när jag kommer tillbaka.
Du pratar mer och mer i termer av när och inte om – har du numera en tidsplan för en comeback?
– Nej, jag känner mig bättre och bättre och rent fysisk börjar jag känna mig mer eller mindre återställd. Mentalt är det en bit kvar, men jag mår bäst av situationer jag känner mig bekväm i och att jag får ordentligt med vila, när det behövs. Vila går åt vid hög belastning. Det gäller både kropp och knopp.
Svenska proffsboxningskommissionen kommer inte att ge dig licens – har du funderat på det hindret?
– Jag tänker att det där ordnar sig med tiden. Just nu svårt, man kan inte resa och få till läkarundersökningar. Men redan under sensommaren kommer det att lossna. Sauerland har något på gång i Danmark. Anthony Yigit som jag gärna fortsätter att hjälpa i ringhörnan kanske ska boxas i USA.
Tränar du själv mycket ren boxningsträning?
– Nu är jag inne i en annan fysträningsfas, men kör ändå boxningsrelaterat sex gånger i veckan. Och jag lär om saker. Jag har haft en lite för dålig högerkrok som jag inte hade tid att prioritera att lära om mitt i alla matchuppladdningar.
Så du övar in vassare knockoutslag?
– Lite så. Precisionen finns ju, men jag behöver få in slagkraft – måste få upp rörelse i rygg och starkare ben som jag börjar få.
Du är minst en lätt tungviktare numera va?
– Ha ha, jag det kommer inte supermellan i alla fall även om man kan bygga styrka utan volym i mina tidigare så smala ben.
Din tidigare huvudtränare och pappa Johan är ju emot comeback, din unikt familjära ringhörna kommer aldrig att återuppstå – hur känner du inför det?
– Jag kan se tillbaka på en fantastisk tid tillsammans med visst vemod – inser ju att det aldrig kan bli så igen. Men jag känner samtidigt viss tacksamhet att förutsättningarna är klara för jag vill inte ha det så igen, den familjära stämningen blir inte optimal i en boxningsring.
Erik är van att ha ett helt, stort team bakom sig. Så ser det inte ut i dag.
– Jag kan inte begära att det är fler och har ändå relativt bra backning. Just nu har jag inte behov av mera stöd för att orka fortsätta kämpa, men varje gång någon skriver en stöttande kommentar i sociala medier blir jag rörd på riktigt.