Initiativtagarna till det hela är de båda Nyköpingstjejerna Isabelle Krantz och Idun Braun, som ägnat 7–8 år åt den USA-födda sporten. Ifjol hade de dock ingen klubbtillhörighet eller tävlingssäsong alls. Nu är Nyköpingsklubben Cheer Legacy i full gång.
– Idun hade inget att göra i sommar, så hon ringde mig och ville att vi skulle köra igång ett läger, berättar Isabelle.
Från det där första samtalet fram till den här veckan – då lägret startades och avslutades – hade 30-talet tjejer i åldersspannet 8–21 år dykt upp och kört.
– Vi lär ut grunderna först och främst. Säkerhet är verkligen A och O i den här sporten, säger Isabelle.
Förhoppningen är att detta läger ska vara en av de första grundstenarna i byggandet av en långsiktigare satsning. I september drar tävlingssäsongen igång på allvar, och avslutas i december.
– Vi satsar extremt hårt på det här. Och vi är jättenöjda med lägret.
En av de viktigaste lärdomarna, som genomsyrar Nyköpingslägret men också cheerleading i stort, är just säkerhetsaspekten. Den kommer även in i bilden när det är tal om tävling, och hur man ska övertyga domarna och nå de riktigt höga poängen.
– Man tror att ju att ju högre och coolare det är, och om man sätter det, så vinner man, säger Isabelle.
Hon har själv fått erfara detta i tävlingssammanhang tidigare, där alla moment som utförs bedöms från ett till tio.
– Vi satte allting – men det var skakigt hela tiden. "Ni har gått över er förmåga", skrev domarna i protokollet. De menade att vi nog inte riktigt kunde det.
För en novis på området låter det som att det handlar väldigt mycket om säkerhet, samspelthet och den atletiska dimensionen?
– Så är det. Stenhård träning är det som gäller. Men inte bara det. För mig handlar cheerleading lika mycket om gemenskap och en familjekänsla.
Att det tränas hårt och att det tar på kroppen och dess krafter står helt klart. SN-sporten gästar på lägrets tredje och sista dag – utomhus vid Långbergsskolan. De två första tog plats inne i Multihallen i Rosvallakomplexet.
– Det är inte en tjej här som inte har träningsvärk nu, konstaterar Isabelle som själv har svårt att gå ordentligt efter alla övningar.
– Jag har stukat en tå också. Det var en som hoppade på mig av misstag, tillägger hon.
Något annat som inte verkar vara det minsta stukat under detta läger är glädjen och viljan att lära sig.
– Från början kände jag mig lite skeptisk med att ha i det mitt i sommaren då många åker i väg och så. Men nu känns det verkligen jättepositivt, ler Isabelle.
Hon och coachkamraten Idun Braun kan glatt konstatera att detta första test, i form av ett träningsläger över tre dagar, slog väl ut.
– Vi ville ta reda på om vi klarade det här – och om vi klarar ett större läger tills nästa gång. Vi körde detta för medlemmarna istället för att gå ut till allmänheten. Nu känner vi att vi kan utveckla och vidga detta, avslutar en Isabelle Krantz full med tillförsikt.