Att få vara med i ett världsmästarlaget är något som Matilda Grape från Oxelösund bara kunde drömma om i början. "Men det har varit en övergångsprocess. Det är stor skillnad mot Sverige" säger hon.
USA-äventyret startade i maj i år.
– Jag skickade in en video till laget. Jag tänkte "vad är det värsta som kan hända? De kan tacka nej". Men efter ett tag fick jag svar att jag gått vidare i processen och att de välkomnade mig. Jag satt bara och stirrade på mejlen och fattade inte vad som hänt. Nyp mig i armen, typ.
SN får tag i Matilda Grape hemma i bostaden i Winston Salem, North Carolina. Där hon jobbar som au pair. På fritiden tränar hon cheerleading.
– Första tävlingen var i helgen och vi vann. Det var en lite tävling men det var en bra början. Efter nyår är de stora tävlingarna, säger hon.
Och stort betyder arenor som mäter runt två kilometer och med tusentals cheerleaders.
Matilda Grape startade i Nyköpingsklubben Cheer Legacy men pendlade sedan till Stockholm under tre års tid för att träna med Action Athletics. För att ta nästa steg i karriären behövde hon åka över Atlanten.
– Cheerleading är en stor sport här. Min förening har till exempel ett eget gym som är anpassat för just oss.
Men det är ingen dans på rosor. Träningarna startar sju på kvällen och ska vara slut vid halv tio. I bästa fall.
– Vi fortsätter tills tränarna är nöjda. Ibland kan vi får hålla på en timme till. En gång fick vi faktiskt sluta lite tidigare. Det är tuffa träningar men framför allt effektiva. Jag gillar det.
Tre gånger i veckan är det träning, men Matilda berättar att varje grupp dessutom varje vecka får skicka in en video på vissa repetitioner till tränarna.
– Det är stor konkurrens. De 30 bästa får stå på mattan och det kan vara 100-tals som söker. Nu har vi bara två reserver, men det var mer från början.
Matilda Grape med sina två kompisar från Nyköping, Klara Hemmingson och Tilde Sjölander, under tiden då alla pendlade till Järfälla för träna med ett elitlag.
Matildas lagposition är huvudbas.
– Jag lyfter upp topptjejen, kastar runt och fångar. Alla har ögonen på topptjejen men vi ska ha koll på strukturen under. Det är slitsamt, mycket kast, men än så länge känns det bra. Jag ligger bra till styrkemässigt.
Lagsammanhållningen är tajt men rivaliteten lagen emellan är stor.
– Det kan höras lite i musikmixen på tävlingar där man ska vara lite kaxig och lite dissande mot de andra laget även om det inte är supertydligt. Och så är det mycket kommentarer på nätet efter en tävling. Mycket kärlek men mycket nättroll också. Vi har pratat mycket om hur vi ska agera eftersom vi är ett sådant lag som syns offentligt.
I april är det dags för VM igen.
– Det här är knappt något jag vågat drömma om.