Mockingjays efter segern i JAMfest förra helgen. Nu ska de göra om samma sak i RM.
Onsdag, torsdag och fredag den här veckan har ägnats åt finslipning. Programmet, som gav laget förstaplatsen i lördags i JAMfest Nordic, har gjorts om lite och det är på detaljerna man kan vinna en tävling.
– Det känns spännande, lite pirrigt och intressant, säger Elise inför det stundande mästerskapet.
Även om laget som sagt vann förra helgens tävling så var det inget perfekt framförande.
– Vi hade två fall i stunt, men vi kompenserade med bra med energi och gymnastiken var bättre än vanligt, säger Elise.
Om ni hade satt de stunten, hade marginalen till tvåan varit större då?
– Ja, och om vi hade satt stunten hade vi fått extraenergi. Man blir mer taggad och glad när man satt sina saker.
Elise påpekar att det är lite olika poängförutsättningar i de båda tävlingarna.
– JAMfest är en amerikansktävling och den följer deras regler. På RM till exempel får man inte avdrag för att man tappar ett stunt.
Pandemin gjorde att cheerleadingen i Sverige fick problem. Inte mycket vanligt träning kunde genomföras. När man sedan kom tillbaka igen blev det tufft för många. En del slutade helt.
– Under den tiden vi hade paus blev kroppen van att ha paus. Man hade inte samma kroppskontroll som man brukade ha och då vet jag att jag och många med mig blev frustrerade för att vissa saker som man gjort tidigare inte fungerade. Man vill ju bara kicka igång och fortsätta där man var, säger Elise och erkänner att hon funderade på att sluta ett tag.
– Vad som fick mig att fortsätta? Det var ett nytt lag, corona bye-bye och så köttade vi på allihopa. Just det här att man fick börja göra saker tillsammans. Jag tänkte "att det här är sporten jag älskar". Tävlingarna, stunten och att vara tillsammans. Cheerleading är en kontaktsport.
Ellinor, som är veteran i laget med sina 24 år, säger att det var svårt att komma i rätt form.
– Det är en krävande sport. Man måste ha kondition, styrka och vara mentalt föreberedd och eftersom man varit borta ett tag fick man jobba på allt. Jag försökte gymma så att jag höll formen lite. Det är svårt att göra cheerleading själv.
Den mentala biten spökar mest.
– Att våga göra de här sakerna, att våga slänga sig. Och det har inte riktigt släppt ännu. Det blir väl så när man blir äldre, de som är yngre har inte samma tänk, säger Ellinor skrattande.
Men vad gör du för att komma över det?
– Det är bara att göra det. Det är enda sättet att komma över att det är läskigt. Man tar hjälp av varandra och jag har stöttande lagkamrater som hjälper till.
Föreningen hade tidigare seniorlag både på level 3 och 2, nu befinner sig det bästa, Mockingjays, på level 2.
– Vi försöker bygga upp en stabil grund där och det finns många yngre förmågor på väg uppåt, säger Elise.
Det finns tio lag i klassen. Många har de mött tidigare under säsongen men åtminstone tre är nya.
– Och jag vet att de ligger på en hög nivå. Men sitter vår program så kan vi komma långt, säger Elise
– Jag känner mig säker på vårt program, mig själv och de andra i laget. Vi har höga "skills" i programmet och är väldiga "cleana". Det ser rent och snyggt ut och det brukar domarna tycka om. Och i lördags fick vi bevis vad vi kan, men det är stark konkurrens i vår klass, säger Ellinor.
Det kan bli medalj?
– Ja, det tycker jag.