På sex år har curlingförbundet i Sverige tappat över 1 000 medlemmar. Sporten ligger på gränsen att hamna utanför Riksidrottsförbundet stöd. I Nyköpings Curlingklubb slåss man som alltid om för få träningstider och antalet medlemmar.
– Vi är begränsade. Vi har tre banor och bara en träningstid i veckan och vill vi växa behövs det mer tid, säger ordföranden Kjell Hultgren.
– Men det roliga är att de medlemmar vi fått under de två senaste åren har varit kvinnor, sju-åtta stycken. Jag vet inte om det beror på de svenska framgångarna i OS.
Den här måndagskvällen, för det är måndagskvällar som föreningens medlemmar tränar och spelar internmatcher, är båda damlagen på isen; Czech rocks och Rolling Stones.
Rolling Stones består av Jennie Wettergren, Eva Nilsson och inhoppande Birgitta Borg, som bara spelat ett par gånger. Bitte Frimodigh, som i höstas släpade med sig Jenny ned till ishallen, är för dagen sjuk.
– Vi skulle bara prova en gång och så tyckte vi att det var jättekul. Då tog vi med oss Eva, berättar Jennie.
– Och sedan var man fast, fyller Eva på.
Varför curling?
– Det är trevligt här, jättefint mottagande, bra introduktion så att man kände att man kunde vara med och spela direkt. Man förstår vad man ska göra, det är lätt på så sätt, men det är svårt att bli bra, säger Eva.
– Och sedan sa de "ni måste köra seriespel" och jag tänkte "hjälp". Men man kan ju inte börja och spela halvhjärtat. De ville först splittra oss, men det ville inte vi så då offrade sig Anders, säger Jennie.
Anders Appelgren är den som under matcherna försöker ge taktik- och speltips till damerna och så är han skipper i laget.
– Vi ville få in er i spel så snabbt som möjligt och ni var ju bara tre. Och det laget som jag spelade i var vi sex så det fanns folk att plocka, säger Anders och fortsätter.
– Det går relativt snabbt att förstå vad man ska göra, men resten tar en väldig tid. Det är så mycket som spelar roll. Fart, riktning och sånt.
Vad är svårast?
– Att få ihop allt. Att få det att stämma, säger Eva.
– Men ni tjejer har lätt att få till det där med fart. När vi har killar här som provar på, så tar de i och stenen hamnar nere i sargen. Men tjejerna gör det tvärtom. De startar lite försiktigt och så ökar de på och tillslut ligger stenen i boet.
– Man hade kanske önskar att det fanns lite yngre som spelade. Det kommer att bli ett glapp här så småningom. Man drog väl ned medelåldern ganska rejält när man startade, säger Jennie med ett skratt.
Och att locka med sig yngre kompisar ned till hallen tror hon blir svårt eftersom sporten har en stämpel att de bara är äldre som håller på med den.
Men curling är roligt. Det är de ense om. Strategin och lagspelet lockar.
– Efter bara några gånger gick vi och köpte skor. Och om alla köper skor kan vi inte sluta, säger Jennie.
– För de är ganska dyra, poängterar Eva.
Och nu stoltserar de alla med matchdräkt med klubbens emblem på bröstet.
– Om man inte från början är bäst, kan man ju se bäst ut i varje fall, säger Jennie.
Och curling på OS?
– Ja, vi har pratade om det. Det ska bli kul att titta på det och vi kommer att göra det med helt andra ögon, säger Birgitta
Czech rocks består inte helt oväntat av fyra tjeckiska tjejer. Laget bildades för två-tre år sedan.
– Vi träffades på Söra och spelade där först och så ville vi fortsätta, säger Lucie Dohnalkova.
När frågan om varför curling är så roligt svara hon: "det är en sport som man inte svettas i".
– Jo, protesterar lagkompisen Lenka Rejskova högljutt.
– Jag svettades så mycket förra gången så det får du inte säga.
Men det är det schackliknande spelet som intresserar Lucie.
– Jag gillar att man måste tänka, man måste hitta på taktiken och sätta stenarna rätt och det handlar om tekniken.