Men det går att lägga in mycket teknik även här i Trosabacken.
Simon Carlsson, 22 år, har på kort tid etablerat sig i det yppersta toppskiktet i landet när det gäller cykelenduro och har vunnit svenska cupen två år i rad. Till nästa säsong flyttas målbilden ut i Europa.
– Ja, det blir stor skillnad. Jag kommer vara med i alla världscuptävlingar som går i Europa och EM-serien. Zakarias Johansen och Robin Wallner är med i hela världscupen och var runt topp tio där. Därför var det skitbra för mig att ha fått köra ett längre läger nu i Spanien, lära mig av dem – och se vad som skiljer, säger Simon Carlsson.
Vi har bänkat oss i Simons teambil på parkeringen till Trosas slalombacke. Där ute har det ihållande duggregnet äntligen börjat ge med sig.
Simon körde mycket med en elitgrupp för många sporter i Falun där inför säsongen som gick. Nu är basen Trosa – cykelträning kring slalombacken och ännu oftare Bergs gård – med välbehövliga avbrott för läger utomlands. Nu senast var landslaget i Malaga. Senare ska han dra till Kanarieöarna med Team HIQ, där bland annat stjärnan Lisa Nordén ingår.
Grön vinter. Här i Trosabacken finns det stor potential för MTB-grenarna cykelenduro och downhill som kommunen inte tar till vara på, tycker Simon Carlsson.
– Jag har daglig kontakt med teamet och har jättemycket nytta av råd som jag får av Lisa och Calle (Friberg). Ja, vi hjälper varandra så mycket det bara går. Det är stort för mig bara att få köra i samma färger.
Just nu är det nästan 20 timmar i veckan med många korta pass på programmet, mycket styrka.
– Det är effektivt för mig att svänga ner till Skotnissarna och köra mitt gympass och sedan få tid till allt annat runt cyklingen som jag måste göra. Jag har familjen bakom mig bara för att jag ska kunna hålla på med det här. Syrran gör matlådor varje dag. Det är ett litet team i sig, som jag är väldigt tacksam för.
Det blev välbehövliga och träningsspäckade dagar utanför Malaga för Simon Carlsson.
Sparring med de allra vassaste i landet, även i downhill – vad gav det?
– Det är alltid riktigt roligt att träna med bättre cyklister; att ligga bakom och se hur dem väljer linjer är givande. Sedan helt klart hastigheten, att få ligga bakom och följa med när det går fort är nyttigt psykiskt; visa för sig själv att det faktiskt går att släppa bromsarna.
– Downhillkillarna har ju mycket stabilare cyklar, helt andra grejor. Så bara att bara ligga bakom köra i deras tempo är utvecklande för mig nu när jag måste upp i fart för att komma i kapp de allra bästa i världen.
I landslaget var det inte bara cykelendurokillar utan hela downhilltruppen, här finns det mycket att lära i ren fart – även om cyklarna skiljer sig i stabilitet.
Inga vådliga vurpor i de steniga backarna utanför Malaga?
– Jag har hållit mig på hjulen större delen av lägret, små krascher blir det alltid. Men det hör till.
Vad mera konkret har du kunnat träna på lägret som du inte kan göra i Sörmland?
– Den största skillnaden är ju mängden och längden. I och med att man inte har råd att köra utomlands så gällde det verkligen att ta tillvara på tiden, under tio dagar var det bara en förmiddags vila. Det blev också långa och utmanade åk, vi hade med oss mekaniker som kollar på inställningar – plus att få träna på torra underlag. Här hemma behövs ju snorkel i skogarna just nu...
Simon Carlsson har redan vunnit svenska cupen två gånger om i sporten där man måste klara en maxtid uppför och där cyklisterna klockas i tekniska utförspartier.
Och du måste väl känna att du har fördel när det är skitväder på tävling?
– Ja, blir det tävling i sådant här väder är det ju ingen nordisk cyklist som gnäller – medan många andra gör det. Å andra sidan har ju de fördel när det är riktigt varmt.
Det är ingen tvekan om vad Simon vill med sin i Sverige sin tuffa cykelgren där man klättrar uppför på maxtid och sedan likt en rallysprint har specialsträckor utför där tiden tas.
– När jag vaknar på morgonen är det cyklingen som jag tänker på. När jag gör någonting vill jag göra det fullt ut – bli så bra som det bara går.
...som synes.