– Sverige har de mest väldesignade banorna i världen tillsammans med Finland, Estland och Norge. Även om sporten startade i USA och det finns fler banor där än i hela världen, så är kvalitén bättre i Skandinavien, säger han.
Michael, som bor i Lakewood Colorado, började med discgolf 2009 när hans barn var små.
– Det var ett sätt att träffa mina kompisar. Den som jag spelade mest med då, flyttade efter ett tag till Arkansas 800 miles från mig, men vi försöker fortfarande träffas varje år för att spela.
Varje gång Michael ger sig ut och resor, oavsett om det är privat eller för jobbet (dataingenjör) åker discarna ned i resväskan.
– Jag tror att många testar att spela i andra länder, men jag är den enda som jag känner till som planerar sina resor efter golfbanorna, säger han.
Och han har spelat på många platser förutom i Sverige och USA. Listan är lång: Finland, Estland, Lettland, Litauen, Island, Irland, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Sydafrika.
– Men mest i Sverige, Finland, Island och Estland. Jag har bott i Luleå i två omgångar; 2015 och 2022. 2020 fick jag reda på att Järva banan blivit vald som världens bäst och hade då tänkt att testa den men covid kom emellan. 2022 fick jag äntligen chansen och åkte direkt från flygplatsen för att spela. Men det fick först bli på en liten bana i Luleå med nio hål. Men jag spelade med snö upp till knänen.
Så gör bara en discfantast.
Michael berättar att han i somras besökte sex olika länder på tre veckor och spelade på 53 banor, bland annat då den i Oxelösund och den i Enstaberga.
– Jag besökte konstgallerier och slott också men varje morgon så planerade jag hur jag bäst skulle kunna ta mig från en bana till en annan. Vid tio på kvällen slutade jag spela och försökte få tag i någonstans att bo för natten, säger han.
Vad är det då som lockar Michael till de svenska banorna?
– Bandesignen, avståndet till korgarna – eftersom det finns så mycket mark i Sverige är de ganska långa – och de fina utkastpunkterna. Sporten har utvecklats här och folk ser den som en riktig sport med idrottsmän och kvinnor.
Och Michael älskar de svenska skogarna.
– De är speciella. Stora träd, mycket vegitation, våtmark här och där och stenformationer. Ibland kan man stöta på sandigabanor också. I Skandinavien finns det också out-of-bounds områden som de markerar med vita stolpar, som gör det extra svårt.
Michael ger banan i Enstaberga bra betyg.
– Banan ligger i en skog fylld med stammar. Det finns en väg till korgen, men det finns också många val. Jag gillade längden till de långa hålen och det finns ett roligt, sandigt område som de utnyttjat bra. Hål nummer 20 är löjligt, på ett bra sätt. Det får dig att kasta hårt och på grund av det hamnar du ofta utanför fairway.
Michael hade +10 i score efter rundan och önskar nu att han kunde gå en gång till.
– Oxelösund var den tredje bana jag spelade den dagen. Den var mer öppen är sandgropen och den var ganska enkel i början. Den kändes till en början som en standardbana, men det fanns några hål där jag tvingades kasta hårdare. Det var inte lika vacker som sandgropen, men den var varierande. "I parked a few holes" (=kom nära korgen) och kom runt banan på par.
Bästa discgolfbanan?
– Järva var bra, och är fortfarande okej. Kippasuo i Heinola, Finland, är häftig och ligger femma på världsrankingen. Min favorit är dock Serpent Hill i Luleå. Det är en fantastisk bana och väldigt vacker.