Discgolfbanan är när tidningen besöker området, inte riktigt färdigställd. Det arbetas till exempel fortfarande runt den 18:e korgen.
– Vi kommer att jobba in i det sista. Korg 18 kommer att sättas på plats på lördag kväll. Men det är nästa planerat. Den ska täckas och avtäckas dagen efter, säger Robert Nilsson och byter ut snuset under läppen.
Bredvid finns utkastpunkten för den första korgen.
– Så banan är designad så att man knyter ihop säcken vid den 18:e korgen. Här vid parkeringen.
Egentligen hade föreningen planerat för tolv korgar, men under resans gång har de lagt till sex till så det är en fullstor bana.
– Tillsammans med Lars Jansson har vi sedan designat om banan. Även de hål som han skissade för i början. Nu är det vår prägel på den. Det fanns önskemål på lite speciella hål från våra medlemmar, som ett dogleg – ett hål som svänger 90 grader – och ett öhål. Ja, vi har alltså inte byggt en ö, utan det är hazard runtomkring. Träffar man inte ön så får man ett pliktkast.
Men det har lagts ned en hel del ideella arbetstimmar för att nå hit. Målet var från början att öppna banan i april, maj men den snörika vintern gjorde att arbetet sattes igång senare än planerat.
– Och så var det ganska blött i markerna. Det är lerbaserad jord här, så det är vattensjukt på vissa ställen.
Robert Nilsson erkänner att banan, som nu nästan är klar, har varit en dröm länge för honom.
– Ända sedan vi började uppvakta politikerna. De beslutade att de skulle bygga en bana, men när det blev en kovändning förra året fick vi ta till plan B. Bygga den själva alltså. Och det har vi snart lyckats göra.
Ett intensivt arbete sattes igång efter att tjälen släppt och snön försvunnit. En kärna på fem-tio personer har sedan slitit nästan jämnt och när föreningen har kallat till "arbetsdagar" har det dykt upp runt 40 människor.
– Vi har grävt hål för korgfundament som vi gjutit, sen har vi grävt och gjutit med betong eller förankrad kastplatserna på berg. Vi har gråtit, skrattat och skällt på varandra. Det har varit en resa som inte bara varit en dans på rosor. Ibland har starka viljor fått förlika sig med varandra.
35 träd har sågats ned och en hel del sly röjts bort, men föreningen har gått försiktigt fram. Vid en myrstack har de till exempel byggt en skyddsvägg så att ingen disc ska hamna i stacken.
Men uppdateringarna på banan har gjort att budgeten sprungit iväg något. Från 251 000 kronor till runt 300 000–350 000.
– Det är mycket saker som vi inte kunnat budgetera för, som till exempel markförhållanden. Det har gått åt mer betong på grund av att det varit så vattensjukt. Så vi har fått budgetera om under resans gång. Men vi går inte back i varje fall.
Nyox Vipers fick 125 000 kronor av Riksidrottsförbundet och det blev grundplåten och möjligheten för föreningen att starta bygget. 75 000 kronor lade Nyköpings kommun till, resten kommer från klubbkassan och sponsorer.
– Utan sponsorerna hade vi inte haft en park, säger Robert Nilsson som nu tar semester från allt var discgolf heter i en vecka.
– En gång halkade jag nedför en bergssluttning med en 25 kilos säck med betong, då när jag låg på rygg med betongen över mig, så tänkte jag "Vad fan håller jag på med", säger han med ett skratt.