Nyköpingstjejen Emma Ljungberg är aktuell för Finnkampen.
– Mitt mål är att ta medalj och få åka på Finnkampen. Båda två slår väldigt högt. I SM får man verkligen fajtas om placeringarna. Finnkampen är bara en njutning. Det är en otroligt rolig tävling, säger Emma Ljungberg.
Emma är från början uppväxt i Nyköping och tävlade i Nyköpings BIS Friidrott redan som åttaåring. Hon sprang mycket häck innan hennes storebror introducerade henne till diskus. Hon testade och fastnade för utmaningen med grenen.
– Det är en otroligt svår gren, med blandningen av det tekniska, kraftfulla men samtidigt mjuka i rörelsen. Jag hade en bra känsla för diskus och blev duktig snabbt på det, säger Emma.
Sedan åkte hon till USA och Arizona för att studera och träna friidrott i fyra år.
– Den tiden var turbulent. Det blev inte som planerat. Jag åkte dit för att träna med en viss tränare, men redan första året försvann han och jag fick en ny tränare. Det var svårt att börja om på nytt och lära känna en ny person.
Två år senare åkte hon på en sjukdom som heter reaktiv artrit, en autoimmun sjukdom, som dök upp utan att hon visste varför.
– Jag kunde inte träna på två år. Det var en tuff tid i mitt liv.
Hon berättar att hon tog starka mediciner för det och det blev allt bättre när hon tog de, men det kom tillbaka när hon slutade.
– Det var en stor fråga om jag ens kunde fortsätta, så dålig var jag. Jag hade jätte ont i lederna och jag kunde knappt hålla i saker eller gå. Jag kunde inte hålla en kastrull och om jag satt i soffan behövde jag hjälp att komma upp. Mina händer och fötter svullnade så jag kunde inte ha på mig skorna, säger hon.
Vad kunde du göra åt det?
– Jag försökte ändra om min kost, göra andnings- och rörelseövningar. Jag undvek rött kött, mjölkprodukter, gluten och socker. Det var krångligt. Jag fick protein via kyckling och kunde äta glutenfri pasta.
Men hon fuskade med en sak.
– Jag åt lite ost, skrattar hon. Jag kände att jag fick välja några saker som jag ville behålla.
Samtidigt var tiden i USA en lärorik upplevelse för Emma.
– Jag är väldigt glad att jag åkte. Idrottsmässigt var det inte bästa valet, men jag träffade min pojkvän där, så något gott gav det med sig. Jag kommer nog pendla mellan Arizona och Växjö. Han är utbildad fysioterapeut, så det passar bra för min del, skrattar hon.