Under någon vecka har det blåst snålt kring det danska dressyrundret. Danska TV2:s numera kända dokumentär kallad Hästmiljardärens hemligheter, sänds nu även på TV4play. Där beskrivs systematiskt djurplågeri på landslagsryttaren Andreas Helgstrands stall i Danmark.
Spörapp som syns som bulnader i huden, sporrsår som grävt sig in i hästarnas hud, konstant blödande munnar. Experterna i dokumentären kan inte nog fördöma vad de ser.
Baksidan till den dansande hästarna på mästerskapen är stor.
Liane Wachtmeister från Nyköping, tidigare landslagsryttare och A-tränare, har ännu inte sett riddelen av programmet men ber undertecknad att förklara hur det ser ut.
– Det är klart att det går ut över sporten. Hästens välfärd är ju det man sätter över allt annat. För min del tror jag inte att man kan tvinga en häst att hoppa 1.60 eller få den att gå piaff och passage genom att plåga den. Det måste vara ett samförstånd. Hästen måste känna sig tillfreds med att den kan, orkar och vill.
Hon berättar att hon just när SN ringer sitter på Friends läktare och se ungdomar som rider grand prix.
– Harmoni, lösgjordhet och samspel mellan häst och ryttare är det viktigaste. Det som hänt hos Helgstrand är svårt att förklara men tyvärr har hästarna blivit mycket av en handelsvaran.
Beridare i stallet berättar i dokumentären också att "det är en fabrik som producerar hästar".
– Men han är en så pass skicklig ryttare så jag förstår inte att det har blivit en sådan kultur i hans stall. Det är tråkigt. Han har ju många ridanläggningar i Tyskland, Amerika och Danmark. Det får tyvärr representera hans kultur, men inte dressyren i övrigt.
Danmark är tillsammans med England storfavoriter att vinna OS-guldet nästa sommar. Men de får klara sig utan Helgstrand som nu blivit avstängd av förbundet nästa år. Han får heller inte ta emot beridarelever.
I dokumentären visas hästarnas såriga kroppar efter träningspassen. Man har använt spö och sporrar. Liane själv använder de verktygen ytterst lite i sin ridning.
– Vi rider inte ens med det. Man har ett spö på väggen och ibland kan man använda det. Man kan få bättre effekt med ett spö i stället för med skänkeln, men man rider helt enkelt inte längre med spö. Det är omodernt. Och sporrar, det är självklart att man inte lämnar sår efter sig. Och söndriga munnar, det är stenkoll på det i Sverige.
I dokumentären får man reda på att Andreas Helgstrand vid två tillfällen, i Sverige och under det senaste VM:et, visades av banan av en domare som sett blod i hästens mun.
Hoppningen har sin barrering och nu har dressyren drabbats av det här. Det måste slå hårt på sporten?
– Javisst, så är det. Men övriga ryttare kan bära huvudet högt för man vet vad man gör och hur man utbildar sina hästar. Det är fåtal som håller på men handel på den nivå som han gör. Men det ska ändå inte kunna hända.
Hade du en aning om omfattningen på vad som skedde i hans stall?
– Aldrig. Jag hade aldrig i livet kunnat tro att det var så stort. Jag har träffat honom på tävlingar utomlands och han är en sympatisk kille, rider bra och har väldigt bra öga för hästar. Han är ju med i unghäst-VM varje år och är etta, tvåa och trea i alla ålderskategorier så det är så onödigt. Så idiotiskt, men det måste vara baserat på slarv att han inte har koll på vad hans beridare gör.