– Det har tagit tid att återhämta sig, säger hon.
Lördagens lektioner och träning är över och Nina kan ta en paus i arbetet.
Pacemakern hon opererade in hade hamnat snett och nötte mot muskulaturen på vänstersidan.
– Det gjorde ont och så hämmade det vissa rörelser med vänsterarmen så det bestämdes att de skulle gå in och placera den rätt igen. När vi opererade in pacemakern var det ju för att hjälpa hjärtat, inte ställa till besvär.
Det är mycket start och stopp med dig med skadade hästar och personliga skador och sjukdomar?
– Ja, ha ha vad vore livet om det inte fanns några variationer, säger hon.
Gnestaryttaren skulle i år ha fokuserat helt på sin tävlingskarriär och Nina hann med någon start med förstahästen Shorena tidigt på året innan pandemin satte stopp för allt tävlande i landet. Samma sak upprepade sig under hösten. Så snart Nina var tävlingsklar igen så fick Stockholmsregionen hårdare restriktioner.
– Ja, vi befinner oss på fel sida ån kan man säga. Vi tillhör Stockholmsregionen. Men sedan dröjde det ju inte länge förrän även Sörmland fick samma restriktioner, säger hon.
Hon har fortfarande en del elever, men har inte tagit på sig mer jobb trots att tävlingssäsongen blev som den blev.
– Det finns mycket arbete ändå, säger hon.
Trots alla problem hon haft under åren som gått sedan hon red världscupfinalen med Leo af Magnushöj 2011, försöker Nina hela tiden se det positiva i tillvaron.
Du måste befinna dig i en av riskgrupperna också?
– Ja, det är fördelaktigt att jag inte får viruset, kan man säga. Vi har stannat hemma mycket och eftersom hela familjen bor här så finns det alltid personer runtomkring som kan hjälpa till och man har sällskap. Så det är tur i oturen.
Hon har även en hel del unghästar att glädja sig över. Alla inköpta utanför landets gränser.
– Om jag inte ska vara ödmjuk så måste jag säga att alla är wow-ämnen.
Det är fyraåriga Valencia, de tre femåringarna (Kalifa, Kefony och Pjotr) och de tre sjuåringarna Famous Hit, For your eyes only (Pärlan kallad) och nya Diwan.
– Så jag har inte tråkig alls, ha ha.
Nina säger att hon inte stressar upp sig för att det i år inte varit så många unghästtävlingar.
– Vi äger alla hästarna så det är ingen panik att visa upp dem. Visst, finns det tävlingar behöver vi starta dem för att de ska få rutin, men annars bygger vi för framtiden.