När tidningen når henne befinner sig Juliette på familjegården Hviderup i Skåne. Det är här, på Åkerö slott utanför Bettna, i Tyskland eller i Nederländerna som hon kallar hemma.
– Men jag är hemma i Sörmland så ofta som jag kan, säger hon.
Juliette är tillsammans med storasystern Antonia (35 år) uttagen till spetstruppen i landslaget och de som ligger närmast en OS-biljett. Kvartetten består även av Patrik Kittel och Therese Nilshagen. För att hamna i den truppen måste man ha fått minst 72 procent på några internationella grand prix-starter.
Juliette var med vid VM i Tryon 2018. Då slutade laget precis utanför pallplatsen som fyra. Individuellt blev Juliette och Buriel åtta. Vid spelen i Rio 2016 placerade sig ekipaget på en individuell 28:e plats och laget blev femma.
I år, med lite mer erfarenhet och med en fem år äldre Buriel, är målsättningen mer tillspetsad.
– Vi har bra chanser att gå långt, men både du och hästen måste vara i toppform och det är ju tre dagar på fyra år som allt ska stämma. Din lägstnivå måste vara jävligt bra, säger hon och fortsätter.
– För mig är det här livsviktigt, men det är bara en sport och det är något man måste komma ihåg. Det här med corona har bidragit med sådan förödelse, så håller man sig frisk så är det ju det viktigaste.
Juliette har fem hästar som hon tävlar; Wall Street som är 14 år och Juliettes andra grand prix-häst, Imperio (8 år), Fürstenglory, Fred kallad (9 år) och Buriels bror Gideon (10 år). Men det är Buriel som är favoriten.
– Jag kommer aldrig att få en häst som honom. Aldrig. Han är så speciell. När man är på en tävling med honom så är det precis som man är med en person. Han är otroligt kommunikativ med allt och när vi tävlar är det som om han vill lika mycket som mig. Han är otroligt lyhörd. Han är så roliga att jobba med och bara vara omkring.
När Juliette börjar prata om sin stjärna får rösten en speciell klang. När jag påpekar att hon låter förälskad skrattar hon.
– Precis. Det är så roligt att vara med en sådan individ.
Men en häst med karaktär kan inte vara helt lätt att rida heller?
– Men han är samtdigt väldigt, väldigt ambitiös. Det är ofta man får säga åt honom att göra mindre. Det är inte en häst som man behöver säga "lite till", utan lite mer tvärtom. Han har mycket självförtroende också, vilket skiljer honom från hans bror. Ändå är de uppfödda i Spanien båda två.
Juliette hittade honom för åtta år sedan. Då var han sparsamt riden och tävlad av en amatör. Juliette har fortsatt på samma sätt.
– Jag tar det lugnt under vintersäsongen och brukar börja tävla först i april. Inför ett mästerskap brukar det bli runt tre-fyra tävlingar.
Det var planen även inför OS i Tokyo, som skulle ha gått förra sommaren och som hon hade laddat för.
– Men jag kom inte ens ut på tävlingar en enda gång, säger hon med ett skratt.
– Jag hade planer på att börja i Haagen i april, men den ställdes ju in och så bara fortsatte det.
Därför är planen i år att göra en repris på fjolårets tävlingsplanering som inte blev av.
– Jag hoppas verkligen det blir ett OS. Det finns ju många idrottsgrenar där man bara får en chans och efter fyra år är det försent. Medan vi inom ridsporten har en chans att bli uttagen igen, även om man kanske inte har en lika bra häst som nu.
Att ha sin syster i landslaget är inte så vanligt, det håller Juliette med om, men säger samtidigt att det inte blir så mycket systerlig samvaro.
– Det är speciellt. Vi har ridit ihop sedan vi var små, men hon kör sin grej och jag min. Men vi är olika i allt och har alltid varit det. Antonia ser till att allt är perfekt. Hon rider ut i vartenda hörn, hon sätter hästens hov exakt där den ska vara. Hon är precis och det tjänar hon mycket poäng på. Jag är lite mer....ja vad ska man säga.
När jag föreslår freestyling som ridstil skrattar hon.
– Jag tänkte just säga det men det låter konstigt. Jag får drilla mig själv att vara mer exakt vid varje bokstav. Det är tur att jag fått en häst som Buriel också som är väldigt bra. Man kan väl säga att jag rider mer på känsla.
Och både känsla och precision är något som hör samman med dressyren.
Det återstår att se om systrarna kan tillföra det där lilla extra till ett svenskt OS-lag. Under EM 2019, första gången de tävlade tillsammans i ett seniorlandslag, tog Sverige en bronsmedalj.