Lovis Richter och Zwea kommer att ha två år till att tävla tillsammans internationellt.
Det är lerigt och ingen idealisk årstid att ha häst. Men 12-åriga Zweas hårman glänser. På stoets rumpa har Lovis Richter artistiskt klippt in Porsche-emblemet. Och ponnyn har gått igenom en förvandling, från en tillbucklad "folka" till den lyxbil som många vill ha.
Lovis Richter började rida när hon var väldigt ung. På ridskolan i Trosa red hon sin islandshäst och det var egentligen där hon fick upp ögonen för ridsportdisciplinen fälttävlan.
– Jag kommer ihåg att du var ute i skogen och byggde egna hinder. Men Katla var ju en riktig passgångare så hon var ganska markbunden kan man säga, ha ha. Hindren var nog bara 20 centimeter höga, säger mamma Michaela Richter.
En vild C-ponny, Cindy, följde men henne växte hon snabbt ur och familjen köpte Uno. En trygg häst med bra meriter som kunde lotsa henne över hindren. Det var för två och ett halvt år sedan. De hade inte haft honom mer än ett halvt år när olyckan var framme.
– Han rev upp hela knät när vi var ute och galopperade. Han trampade ned i ett hål, berättar Lovis Richter sakligt.
Ett slukhål svalde benet och det blev tvärstopp. Lovis Richter satt kvar men Uno skadade sig. Efter nästan ett år med rehab fick de till slut ta beslutet att avliva honom. Nerver och ligament i benet var skadade och han gick konstigt.
Lovis Richter har lärt Zwea att pussas. Vildhästen har blivit tam.
Dessförinnan hade Zwea kommit in i familjens liv via Lovis lagledare. Först som ett lån under sommaren, sedan som en ny medlem. Men det var ingen lätt häst att ta sig an.
– Hon var på Heby ridskola, men där fungerade hon inte, och sedan hos en fodervärd. När vi hämtade henne stod hon som en grå mus i ett hörn av stallet, berättar Lovisas mamma Michaela.
Hon bet och sparkade. Det var taggarna utåt, helt enkelt. Till och med Lovis blev sparkad i magen.
– Hon hade lite humör, säger hennes ryttare med ett leende.
"Jag tycker det är kul med hästar som har energi. Som springer runt och bockar. Det är tråkigare med dem som går lite långsamt", säger Lovis Richter.
Mycket kärlek och framför allt tålamod förvandlade den lilla arga ponnyn till en stjärna. Under fyra månader bestod träningen enbart av godisutdelning.
– Ibland gick det bra, ibland vände hon sig om och sparkade, säger Lovis Richter som var den som gick ut i hagen med godsakerna.
Några av tävlingarna slutade med att Trosaryttaren blev avkastad. Speciellt i terrängen.
– Fem tävlingar i rad. Hon stannade och då föll jag av. Jag hade väl inte toppbalans. Hon var ganska fjantig egentligen och tyckte att allt var konstigt. Där tappade jag mycket självförtroende, säger Lovis Richter.
– Ja, jag tror att Zwea hade en osäkerhet inom sig. Det tog lång tid innan vi förstod det och förtroendet fanns där. Nu skulle hon ju kunna gå igenom eld för dig och du för henne, eller hur?, säger Michaela Richter.
Lovis Richter har klippt in ett emblem på Zweas länd.
Hela vintern ägnades åt alla typer av markarbete för att göra Zwea mer modig, och efter en start i Tågarp i Skåne förra våren förändrades allt.
– Hon kände nog av att jag tyckte det var kul och då började hon tycka det var kul också.
Men var du inte redo att ge upp någon gång?
– Jo, speciellt under en träning där jag åkte av. Då tappade jag allt. Jag sa till mamma att jag inte ville ha kvar henne eftersom det gått en lång tid och det inte gått framåt. Men då var mamma lite emot mig, så började vi med markarbetet och det gick bättre.
I somras var de med på NM och även om Lovis Richter åkte av i terrängen blev det bästa starten hittills.
Nästa år hoppas hon på fler landslagsuppdrag i form av NM och EM och att göra stabila enstjärniga tävlingar.
– Nu är jag inte rädd för henne. Det är bara på morgonen hon kan ha lite humör, säger Lovis Richter med ett skratt.