Tävlingsplanen för 2023 är inte riktigt satt ännu men i mitten av februari är en tripp till Italien inplanerad och starter i två tävlingar. – Jag tar med mig Don Pedro och William Victoria. Det är det första som kommer att hända. Planen för hela året lägger jag annars upp i morgon.
– Jag provade honom tidigt i mars. Han är uppfödd av och hittills riden av samma ryttare som ridit Don Pedro, och jag gillade honom jättemycket. Men jag hade inte eget kapital att köpa honom, berättar Anna Freskgård.
Det var då Miriam Grut Norrby dök upp i bilden. Hon hade haft en häst i träning hos Anna och sambon William Nilson Fryer.
– Hon blev sugen att gå in som hästägare. Vi kollade runt lite grand på andra hästar också, men så kom jag och tänka på Clawfinger och som tur var fanns han kvar, säger Anna med nästan en suck.
För det här är en häst på miljonen.
– Han har allt. Det är en sådan fantastisk fin modell på häst, jätteädel. Ser ut som han ska, jättefin sammansatt. Han rör sig fint, lätta gångarter, trevligt hopp och verkar ha fantastiskt lätt att galoppera, berättar Anna.
– Men han är oprövad som fälttävlanshäst. Vi lattjade lite med en linje i går och det gjorde han med bravur. Det är jätteroligt att jobba med honom. Det känns som om man hittat hem, säger Anna.
Konstigt att han inte blev uppsnappad innan du dök upp igen?
– Ja, men han har inte riktigt varit till salu på det sättet. Han har tävlats lite i hoppning under året, gått Champion of the Youngster och haft sin höstvila efter det. Och så dök jag upp igen.
Anna är glad över att ha hittat någon som vågar satsa både på henne och hästen. En riskabel affär egentligen eftersom ingen vet vad som händer i framtiden.
– Det är jätte, jättesvårt att få tag i villiga hästägare. Det är lite svårare i fälttävlan än i hoppning tror jag. Man kan producera en hopphäst snabbare och det är mer prispengar där, man får alltså mer tillbaka snabbare. Här gäller det att motivera ägare att vara med på en rolig resa och få uppleva sporten på lång sikt. Vi har inte samma prispengar och det är svårt att hitta hästar som håller hela vägen till toppen.
Men Miriam Grut Norrby, gotlänning som numera bor i Stockholm, tror på det här och har startar företaget Great Gaits AB. Hon har en vision att sälja andelar av hästar som köps in. Det ska också sägas att Miriam vanligtvis jobbar med riskkapitalinvesteringar i teknikbolag.
– När jag började prata med mina investerarkollegor så undrade de varför det inte fanns möjlighet att investera i sporthästar precis som i travhästar. Det är vanligare utomlands med olika konsortiums, att man är flera som går ihop och investerar i något, för det är få förunnat att som ensam hästägare ha möjlighet att finansiera en elitsatsning för sin häst.
Och det kan bli fler hästar?
– Ja, förhoppningsvis kan vi sätta en modell som fungerar för fler hästar. Jag har kompisar som hört av sig och sagt att de finns en dressyrhäst här och någon som behöver en hopphäst där så det kan växa.
Målet i år för Annas del är att etablera Don Pedro på trestjärnig nivå. – Känns han klar och redo att gå ett unghäst-VM ska han få göra det. Alla som vill rida med en sjuåring kommer in också, som sexåring fanns det bara tre platser. Planen är att han ska vara fyrstjärnig häst 2024.
Så från en liten tanke så har idén vuxit sig större.
– Det kändes självklart att jag skulle hjälpa Anna. Visionen är att ta det bästa från de utländska syndikaten och ta delar från det svenska delägandet av travhästar samt fixa ett mer digitalt innehåll. Travsporten är bra på just andelsbiten men är kanske inte så mycket för hästälskaren. Där är det mer förknippat med spel och pengar. För mig är uppsidan att jobba med en elitryttare, att få följa sin hästs utbildning på nära håll. Här är resan viktigare än målet egentligen. Förhoppningsvis blir det ett win-win för alla.
Men ett OS skulle inte vara helt fel?
– Det är den allra största drömmen både för Anna som ryttare och en hästägare, men det är resan dit som är det roliga om man som jag är hästintresserad. Att få lära sig hur man utbildar och matchar sin häst.