En ny tävlingssäsong ligger framför Anna Freskgård från Tystberga. En säsong som startar i italienska Montelibretti den 27–28 februari.
Förra året blev lite av en besvikelse på grund av en omkullridning med Techno i början av sommaren. Hon behövde sedan hösten på sig för att fundera om hon skulle byta karriär. Men bestämde sig så småningom för att satsa vidare med Don Pedro.
Anna är inte den enda som råkat ut för olyckor. Statistik på nätet visar att över hundra hästar har dött under tävling sedan 2005. Det internationella förbundet har bildat en riskhanteringsgrupp och 2021 så beslutade man bland annat att alla hinder som byggdes från den 1 januari skulle ha så kallad MIM-teknik. En svensk uppfinning där ett clip utlöses på hindren när hästen stöter i det. Allt för att undvika rotationsfall.
– Men det fungerade inte för mig och Techno. Vi gick omkull på ett sådant hinder, så det är inte alltid det fungerar, säger Anna.
Vid det senaste FEI-möte för internationella funktionärer och säkerhetsansvariga presenterade svenskarna en ny idé, som testats på hemmaplan. Att ge sju straffpoäng om en flagga rivs ned. Internationellt får man 15 straffpoäng om man inte klarar ett hinder, men om en flagga åker i marken så straffas man inte.
Tanken med den nya regeln, som FEI inte har tagit ett beslut om ännu, är att häst och ryttare går rakare på hindret och därför har större chans att klara det.
– Jag är inte helt för den regeln om jag ska vara ärlig. Risken är att man kommer att rida lite mer försiktigt på de smala hindren för att vara innanför flaggorna. Man kommer att sitta nästan och backa in i dem för att sedan rida på lite snabbare när man kan. Jag vet inte om det är rätt väg att gå, säger Anna och fortsätter.
– Då måste de nästa göra hindren bredare för det är så lite träffyta redan nu på en del av hindren.
Vad ska man göra annars?
– Jag tror att ansvaret ligger på oss ryttare och på de hästar vi väljer att rida fälttävlan på. Hur bra de är tränade. Det har gjorts en hel del studier om hur mycket fullblod det är i hästarna. Och det är lägre fallstatistik på dem, så ju mer blod de har desto lägre risk att de faller. De klarar mjölksyran mycket bättre. De klarar att lösa situationerna bättre, är uthålligare och även om de är trötta så har de en helt annan reaktionsförmåga.
– Vi ryttare måste vara mer noggranna med vilka hästar vi rider och att de är tränade för uppgiften.
Att använda hästar med fullblodslinjer i sig var vanligt tidigare då fälttävlan även bestod av steeplechase och distansritt.
– Nu har vi gått till att banorna är kortare och mer tekniska och börjat rida på mer tidshoppningshästar. Man har därför gått ifrån fullblodsinslaget. I dag är det egentligen en helt annan sport. Banorna ser helt olika ut. Jag tror att grundproblemet finns där.
Varför tog man bort steeplechasen?
– Alla sporter utvecklas på något sätt och man kanske tyckte det var rätt väg att gå då. Det är så klart lättare att arrangera dagens tävlingar också än när man var tvungen att ha en steeplechase- och distansbana. Tyvärr tror jag att skadorna har ökat på grund av det också. Hästarna var uppvärmda på ett annat sätt och redo för uppgiften när de hade gått en steeplechase. Men å andra sidan var banorna inte byggda på samma tekniska sätt som de är i dag. Då hade man fått gå tillbaka till den typen av banor också.