– Vi brukar ligga på runt 90 procent tjejer som deltar på träningarna. Vi har regelbundna träningar i veckan, säger Nenne Thorin Ljung en av grundarna till Slaughter sister.
Gruppen började rulla 2018 genom olika testa-på tillfällen. Genast skapades ett stort intresse och många anslöt till gruppen. Hur de fick ett sådant stort intresse från just unga tjejer är inte heller en slump.
– Vi var tydliga i starten och riktade in oss mot tjejer och icke binära. Jag och min crew ansåg att det saknades platser för tjejer att kunna vara sig själva på. Träningarna har aldrig varit stängda för killar men vi har jobbat hårt för att tjejerna ska kunna vara kaxiga och glittriga samtidigt som de fick blåmärken.
En som varit med sedan starten är Elsa Werthén. Hon försökte flera gånger när hon var yngre att hitta en idrott som passade henne.
– Jag provade massor av sporter. Men jag tröttnade när det var krav på prestationer. Jag började senare än alla andra också vilket inte var lika kul. Det kändes som om det var försent.
Just att ungdomar känner att de börjat med sin aktivitet för sent är något som Nenne Thorin Ljung menar är vanligt.
– De flesta föreningarna gör det svårt för tonåringar som sent vill börja i något att komma in i aktiviteten. Vi har nog lite enklare än många andra att ta in ungdomar i gymnasieålder då vi inte riktigt har en nivå. Man kan alltid lära sig av varandra.
Det är något som sticker ut med Slaughter sisters och deras arbetsätt. Förutom tränare under aktiviteterna finns det "storasystrar". De ska vara förebilder för alla andra deltagare och finns till för de som vill testa på att vara ledare för en grupp. En av storasystrarna kan vara någon som bara rullat en gång men vill vara med som en ledare på något sätt. En av dessa är Elsa Werthén.
– Jag kan få förebilder av de som är yngre av mig samtidig som de ser mig som en förebild. Det är verkligen häftigt att se allas utveckling under träningarna. Helt plötsligt rullar någon förbi mig som bara testat på i några dagar, säger hon.
En annan storasyster som också varit med sedan 2018 är Vilja Emmeborn. Förutom rullskridskoåkningen med Slaughter sisters så spelar hon fotboll med IFK Nyköping. At de båda aktiviteterna skiljer sig åt råder ingen tvekan.
– I fotbollen handlar det mer om prestation och hela tiden vad vi ska göra för att bli bättre. I Slaughter sisters har vi en gemenskap och har typ blivit en stor megafamilj.