Fyra års kämpande för ljus i Vrena

Det har tagit tid, men nu är ljuset tänt vid Vrena IF:s träningsspår. "Det är mycket muskelkraft som gått åt" säger ordföranden Stefan Forss.

En liten förening, men med mycket kraft bakom kan åstakomma mycket. Nu finns det lyse runt motionsspåret igen. Från vänster: Stefan Forss, Tomas Pettersson, Anette Forsberg, Susanne Spörk, Anita Forss, Carin Andersson, Mikka Niemi.

En liten förening, men med mycket kraft bakom kan åstakomma mycket. Nu finns det lyse runt motionsspåret igen. Från vänster: Stefan Forss, Tomas Pettersson, Anette Forsberg, Susanne Spörk, Anita Forss, Carin Andersson, Mikka Niemi.

Foto: Ulrika Gustafzon Cummings

Föreningsliv2021-04-21 20:08

Under fyra års tid har idrottsföreningen och intresseföreningen på orten kämpat för att sätta upp nya lyktstolpar på löpspåret bredvid Hallbosjön. Till en början tog det tid att få ekonomisk hjälp via länsstyrelsen.

– Det byttes handläggare hela tiden. Det är inte lätt som en liten förening. Vi försökte få kommunen att hjälpa till men de ville inte. Nu har vi ett träningsspår som är värdigt namnet, säger Stefan Forss.

Klubben lade sedan själv tio procent av kostnaden, runt 60 000 kronor, och satte igång med arbetet.

– Vi har varit runt tio personer som jobbat under ett års tid. I november blev vi äntligen klara, säger ordförande. 

Föreningen hyrde in en grävmaskin, men sedan har allt handlat om muskelkraft.

– Vi köpte 60 betongplintar och de väger 90 kilo styck. Vi kom på att det var ganska tungt efter ett tag, säger han med ert skratt och fortsätter.

– För att göra det så billigt som möjligt har vi köpt in stolparna i bitar så de var vi tvungna att skruva ihop för hand.  Totalt har vi grävt ned 1730 meter ledning.

Som tur var hade föreningen en elektriker bland medlemmarna som kunde hjälpa till att koppla allt rätt.

undefined
Stolta föreningsmedlemmar med en av många lyktstolpar som nu lyser upp träningsspåret lägs med Hallbosjön.

De tidigare lyktstolparna längs med spåret sattes upp 1986.

– Mot slutet var det konstgjord andning. Ledningen var luftburen då och stolparna började ruttna. Mot slutet försökte vi hänga upp ledningarna i träden men det var ohållbart i längden. Det blev farligt.

Men arbetet att lägga ned rören har inte varit enkelt. I en liten förening finns det inte så många ideella krafter.

– Vi har försökt jobba varje lördag och söndag, men vissa gånger har vi inte orkat utan fått vila någon helg. Men det är ett bra gäng. Jag undrar bara vad som händer när vi slutar. Vi börjar bli äldre och behöver yngre förmågor som tar över.

Alla föreningars mardröm. Det behövs hela tiden eldsjälar.

– Det känns skönt att vi gjort en sådan här stor grej nu. Både äldre och yngre utnyttjar spåret, skolbarn och fotbollslaget också. Det som finns kvar att göra är att lägga på lite nytt underlag på vissa ställen. Det är små steg i taget. Kanske kan vi gräva ned ytterligare belysning vid badet också.

Och i sommar ska klubbhuset målas klart.

– Sedan är pengarna helt slut för oss, säger Stefan Forss

Den grå byggnaden, som syns från väg 52, fick färg på två sidor förra sommaren och en del fasadplankor utbytta, nu ska renovering slutföras.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!