Bissarnas trupp gick in i ett kort sommaruppehåll visserligen med en fasligt viktig seger som avslutning men ändå rejält tilltufsade och nedtryckta av vårens matchande.
När de kom ut på andra sidan ledigheten var hela föreningen om möjligt ännu mer tilltufsat och nedtryckt. Det nu famösa ungerska sponsoravtalet som luktade grund för att kunna syssla med matchfixning nådde riksnivå och skakade om föreningen. Tid som borde ha ägnats åt att bygga om en oerfaren trupp gick åt till att parera ett infiltreringsförsök.
Ändå starkt att kunna fokusera vidare framåt efter röran och med så obefintliga resurser och tid snabbt dels hitta en ny målvakt, dels får in backförstärkning från Kanada.
Den kur av rutin som truppen skrek efter blev man dock utan. Om de nya snabbt kliver fram som ledarfigurer återstår att se. Oftast hänger sådant samman med rutin, framför allt när det behövs omedelbart. Och det behöver truppen också.
Så nye tränaren Suad Gruda får fortsätta att jobba med samma förutsättningar. Återstarten på Sollentunavallen var okej ur flera perspektiv. Men tyvärr också med en fortsättning av tidigare problem: Enkelt misstag som leder till enda målet. Två klara frilägen där man väntar för länge så att ett försvarsben i alla fall hinner ikapp och kan täcka. Typiskt när självförtroendet inte finns.
Gruda har med sin stora energi fått många detaljer i lagets spel att bli bättre. Men han har fortsatt ett stort arbete framför sig. Senaste förlusten blir då extra jobbig: okej spel men ändå ingen poäng. Det krävs nu för att båda han och truppen ska orka jobba vidare i uppförsbacken.