Låt mig göra klart en sak direkt för att undvika missförstånd: Bissarna har en skarp trupp i år, en trupp som ska räcka till en högre placering än den sjätteplats laget just nu har.
Men efter start helt enligt uppgjorda ritningar har riktningen kantrat betänkligt. Tre raka förluster om man räknar med DM fanns säkerligen inte i tränare Suad Grudas plan. Och ett väldigt fokus på missade målchanser i ännu fler av matcherna.
Hur kunde det bli så efter den programenliga starten?
Jag tycker att tuppkammen blev lite för stor. Att laget skulle vara ett topplag blev en självklarhet, att man skulle ha grymt mycket bollinnehav likaså. Det blev en stor press, som snabbt blev till något negativt så fort det gick emot.
Motståndarna, framför allt de som gästat Nyköping, hade så klart också förstått Bissarnas kvalitet. Motåtgärd: de anammade den äkta Mourinho-principen: ”Parking the bus” hem lågt med alla tio utespelarna och bilda mur.
Denna köttmur av försvarare har Bissarna sedan stångat sig blodig mot. Då är det inte så lätt att göra mål trots både bollinnehav och bra spelare. Det är alltid enklare att vara destruktiv än att vara konstruktiv. Det sistnämnda kräver helt enkelt så mycket mer.
På de fem hemmamatcherna har det blivit sex mål, och hälften av dem kom i premiären. Visst har laget kommit till lägen, men det har nästan alltid funnits ytterligare ett ben som täckt även fast kanske fler benpar spelats bort.
När det sedan började gå emot, tappade man självförtroendet. Det blev till en ond nedåtgående spiral.
Det som krävs nu av Bissarna är att spelarna visar tålamod. Jobba på, vänder det kommer självförtroendet tillbaka och den där spiralen blir uppåtgående igen.
Det finns massor av tid, poäng och spel, för att rädda upp det.
Tyvärr har tidigare säsonger visat att just detta inte varit Bissarnas starka sida. Det är har gnällts, det har blivit alldeles för många färgade domarkort. Lite sådana tendenser har vi också redan sett i år.
För TVSK har var varit grymt välgörande att det blivit seriepoäng på slutet.
I unge Jonathan Törnell kan klubben ha hittat en riktig KBN (kan bli nåt), som jag brukar säga.
Det är ingen lätt uppgift tränaren Pascal Simpson haft. Från den trupp som var tänkt att gå in i seriespelet har redan hela sex man försvunnit.
Jag utgår från att klubben fyller dessa luckor i alla fall under sommaruppehållet. Fram till dess får Simpson idka uppehållande verksamhet och sno åt sig så mycket poäng det bara går.