Sedan hotell Forty towers blev asylboendet NYK ABT (betyder Nyköpings Asylboende Tillfälligt) för ungefär ett år sedan har människor från oroliga områden i världen kommit och gått. Men under det här året har en punkt bestått och varit en av veckans höjdpunkter: fotbollen.
– Från början fanns det de som spelade fotboll inne på gården. Inte den ultimata planen, men de hade inte så mycket att göra, förklarar Jonathan Oké, anställd vid asylboendet och själv fotbollsintresserad.
Med sitt intresse och även bakgrund inom korpfotbollen såg han till att anmäla ett lag med kort varsel men till de boendes glädje.
Platschef Veronica Axbom konstaterar att aktiviteten är för män.
– Men kvinnorna har också varit engagerade på sitt sätt och även barn har följt med och sett matcherna. I början var det rätt mycket att göra med att grejer skulle fixas till matcherna, det var smått kaotiskt. Man fick vara lite av en storasyster, konstaterar Veronica Axbom, som allteftersom mer glidit in i supporterns roll.
Resultaten i början var svaga. Men allteftersom de boende lärde sig att kommunicera, först genom gester och sedan allt mer genom språk trots att bakgrunderna hos spelarna är väldigt spridda, blev det bättre och bättre.
Faktum var att inför tisdagskvällens avslutande seriematch låg laget, som fått namnet City FC, på andra plats i Korpens division 4-serie.
– Även om vi började med fem raka förluster var alla ändå peppade. Jag har aldrig haft någon tränarroll förr och det var svårt med språket först också, berättar Jonathan Oké, som får coacha på engelska vilket sedan tolkas vidare av språkkunniga i truppen.
Totalt bor 57 personer på NYK ABT, varav flera barnfamiljer. Människorna kommer från Afghanistan, Syrian, Albanien, Iran och Irak. Spelartruppens stomme har i princip bibehållits, medan det rört på sig bland truppens övriga spelare. Många har velat vara med så man har fått varva laguppställningarna.
Finns det några spelare i laget som skulle färga i högre divisioner i Sverige?
– Flera av de i laget som är duktiga säger att de spelat i högre divisioner i sina hemländer i alla fall. Några av spelarna är lite till åren men vår målvakt är riktigt bra. Några i laget har frågat efter klubblagsfotboll, tycker Jonathan Oké, som själv bara hoppar in när det behövs.
Veronica Axbom håller med om att målvakten är "amazing" och framhåller även lagets bäste målskytt, som själv var lite tveksam till spel i början.
Oké och Axbom har sett stämningen förbättras. Inte bara på planen, utan även på boendet tack vare fotbollen och att det är en fast punkt, något trevligt att se fram emot.
– Deras tid här är ett evigt väntande. De vet inte hur nästa vecka ser ut, menar Veronica Axbom.
Favoritminne från säsongen?
– När laget gjorde första målet. Vi förlorade, men alla i publiken, våra boende, bara skrek av glädje. Men jag känner mig väldigt stolt över vårt engagemang och när jag ser vårt lagfoto, säger Veronica Axbom.
Laget gläds åt den ekonomiska hjälp de fått och även bidrag i form av skänkta eller sponsrad matchutrustning, men det ser bistert ut inför hösten och vintern med möjlighet och ekonomi för spel inomhus.
– Jonathan vill ändå att spelarna ska förstå att det kostar, så spelarna själv har fått samla in pengar för att bekosta domare till varje match. Men det vore synd om allt avslutas nu, konstaterar Veronica Axbom.
Jonathan Oké berättar att man fått inbjudningar till inomhussäsongen och att sista anmälningsdag närmar sig, men att det kan bli svårt att lösa det ekonomiskt.
– Vi tycker fortfarande om att spela tillsammans. Som dagen innan matchen var vi vid Västra skolan och lattjade. Sånt kommer vi säkert fortsätta med, men det blir inte samma grej när det inte är en rutin, som under säsongen när man vetat om att det är match tisdag eller onsdag.
Återstår att se, om tisdagskvällens match var den sista på ett bra tag, eller inte.