Patrik Gustavssons tatuering där han hyllar sin pappa.
Vi träffas på kafé i Oxelösund. Hettan dallrar i luften. Men det är ingenting för Thailandsproffset Patrik Gustavsson.
– Allt under 30 grader är vinter för mig, skrattar han.
Precis innan vi träffas har 21-åringen varit på apotek och köpt något för att skydda sin nygjorda tatuering. Den är en hyllning till pappa Kjell.
– Vi hade begravning i går (läs måndag), säger Patrik.
Från allra första början har pappa Kjell varit den stora påhejaren likväl den som stöttade när spelet gick tyngre.
– Mitt första landslagsmål för Thailand mot Malaysia, jag tror pappa tittade på det säkert 100 gånger, ler Patrik.
Det blev lite av ett ödets ironi att i princip samtidigt som proffslivet i Thailand skulle börja, då fick Patriks pappa cancerbesked. Oron för det har funnits med Patrik under hans första tid i Chiangmei FC, klubben i andraligan han varit utlånad till av storklubben som värvade honom från Sylvia i Norrköping, BG Pathum United.
– Det har varit jobbigt det med pappa, det har varit en mental grej, säger Patrik.
Även om det också varit svårt att acklimatisera sig i en ny miljö är han nöjd med sin första halva säsong. Och avtryck måste han gjort eftersom han fick erbjudande om att spela för Thailand och specifikt landets U23-landslag när ligasäsongen var över.
– I Sverige är det mer taktiskt. Här är det snabbt och fysiskt. Men är du duktig individuellt klarar du dig, konstaterar han.
Men landslagsspelet stal även ledig tid han skulle haft i Sverige.
– Men pappa ville att jag skulle spela landslagsturneringarna.
Den första i Vietnam var tuff, sex matcher på två veckor. Men det blev och en stor framgång, både för laget och Patrik själv.
– Vi gick till final (föll mot arrangörslandet) och jag delade skytteligavinsten i turneringen med tre mål.
Men inför andra turneringen, asiatiska mästerskapet för U23-landslag i Uzbekistan, blev läget kritiskt med hans pappa. Patrik planerade att lämna landslagssamlingen två dagar för att åka hem. Då fick andra medlemmar av familjen corona, så Patrik kom inte iväg.
– Det var svåra val, säger han.
När laget väl åkte ur mästerskapet mot Sydkorea tog han första bästa plan mot Sverige. Men han hann inte hem. Under mellanlandningen i Turkiet nåddes han av beskedet att pappa hade gått bort.
Den första landslagsturneringen blev ett minne för livet. Att spela inför 40 000 på läktarna var speciellt. Även den uppbackning exempelvis med poliseskort till arenorna var något nytt.
Och inte minst den stora trafiken i sociala medier som framträdandet i landslagströjan givit är han inte van vid.
– Det är så många som filmar en. Det är viktigt att vara vänlig hela tiden oavsett vem man träffar. Jag använder mitt leende väldigt mycket, säger Patrik.
Han fortsätter:
– Jag känner mig inte som en stjärna, här (i Sverige) är jag en doldis. Men med tanke på mina landslagsmål och mitt leende är jag en stjärna i Thailand.
Nästa vecka reser han tillbaka. Klubben i högstaligan som värvade Patrik, BG Pathum United, har fyllt sin utlänningskvot och vill låna ut honom igen.
– Det var prat om utlåning till Japan, Spanien, Portugal, även superettan. Men det är nog bäst för mig att stanna i Thailand.
Det kan bli fortsatt spel i Chiangmei.
– Bara jag får spela, det är viktigast.