Edina Begovic var en av stjärnorna i IFK Nyköping när laget spelade i division 1. 2014 gjorde hon imponerande 25 mål på 22 matcher. Hon gjorde en säsong till med laget innan hon försvann till Sätra SK. 2021 gjorde hon comeback i föreningen, nu som ledare.
Klubbytet som spelare var nödvändigt för att karriären skulle kunna fortsätta.
– Det var det bästa jag kunde ha gjort. Att komma bort. Det fanns inga andra lag bättre än IFK på den tiden så jag hade inga andra alternativ utan när fick frågan av Sätratränaren så tog jag chansen. Min fotbollsglöd vaknade på nytt, säger hon.
Men just det här med att byta klubb i Nyköpings kommun, och då speciellt som dam- och flickspelare kan vara känsligt.
Edina Begovic stötte på det själv då IFK var den stora damklubben och lockade andra föreningars spelare till sig. Nu är det IK Tun som är förstalag och som är attraktivt för tjejerna.
– Egentligen borde man inte tänka på vad det är för färg på tröjan. Man går till det bästa laget om man fått frågan. När jag själv var ledare i IFK och fick frågan från en spelare, som ville provspela för en annan klubb, så tänkte jag inte på vad som skulle vara bäst för laget utan mer på vad som skulle vara bäst för spelaren.
Hon tycker att man ska tänka på spelarövergångar som något positivt, inte att någon förening snor någons stjärna.
– Man ska vara glad för att någon får den här chansen. Den här rivaliteten fanns när jag spelade också. Då var det "spelar du i IFK, då ska du absolut inte spela i Tun".
Edina Begovic är numera ledare för en bollskola i Nyköpings BIS och har även hand om Oxelösunds IK:s P11-lag. Där ligger utmaningen mer åt att se till att alla spelare har rätt fotbollsutrustning, inkludering och öka deras fotbollskunskap.
– Inom herrfotbollen känns det inte lika hårt, rivaliteten finns, men inte på samma sätt som i damfotbollen. När jag fick en förfrågan om att hålla i bollskolan i Bissarna så blev jag glad. Jag tänkte aldrig på det som att jag lämnar IFK utan får jag erbjudande där om något år kanske jag tackar ja där också. Det är väl jättebra om man kan bidra med något som främjar fotbollen oavsett vilken förening man tillhör, varför inte vara med i flera om man har möjlighet.
Som ledare, tycker hon, har man ett ansvar att stötta en spelare som vill byta klubb. Att byta miljö kan vara något bra. Är spelaren väldigt ung kan man bjuda in föräldrarna också till samtal.
– Jag hade tränare som sa att jag inte var välkommen tillbaka om jag testade för en annan klubb. Det är så hårt. Vi vill väl ha ett riktigt bra dam- och herrlag oavsett vilken klubb de tillhör? Ibland måste man släppa sitt ego. Om fem-sex tjejer går till Tun ska man tänka "vad kul att vi kunnat utveckla så många spelare" och vara stolta över det. Har vi ett öppet klimat så kan vi också få spelare att återvända till klubben man spelade i från början.
Edina Begovic påpekar också att om en spelare söker sig till en annan förening i unga år kanske det är bra om föreningen den lämnar rannsakar sig själv. Tänker mer på "vad kan vi göra för att spetsa vår verksamhet".
– Jag tycker att alla klubbar ska kunna erbjuda samma typ av träning för de yngre barnen. Det kan innebära en träningstimme till i veckan men om det betyder att man behåller fler spelare är det kanske rätt. Oavsett vilken förening eller sport man tillhör ska vi ledare vara där för spelarnas bästa utveckling.