Det var den indonesiska polisen som tog beslutet att stoppa all fotboll i år efter att Mahmoud och publiklaget Persebaya i storstaden Surabaya hade förberett sig först en månad och sedan en till.
– Jag kände mig i riktigt bra form. Det kändes bra i laget och förbundet ville köra i gång ligan med tomma läktare. Men nu är den uppskjuten till i februari, säger Mahmoud Eid.
– Men är det någonting som jag har lärt mig så är det att gilla läget. Nu är jag hemma igen och vill hålla mig i så bra form som möjligt, säger Mahmoud som egentligen inte hade någon inplanerad träning denna fredag – men går upp och kör ett pass på löpbandet efter intervju och lite cirkelövningar.
Det säger lite om inställningen.
– Det här är mitt jobb och då måste jag hålla mig i form. Men det blir lite lugnare nu i ett par veckor för innan seriestarten körde jag ett tidigt gympass och så med laget på kvällen när värmen tillät träning. Jag ville verkligen maxa träningen innan seriestarten.
Indonesiska ligan har blivit så märkt att coronan att flera spelare tittar efter andra ligor – inte Mahmoud.
– Nej, jag känner mig inte färdig med Persebaya och mera svensk fotboll är uteslutet. Jag har redan upplevt toppen här i Sverige; spelat i allsvenskan och spelat i superettan. Ja, jag har gjort mina år här – är helt inne på att sikta på Asien och äventyret där.
Är du säker på att få förlängt kontrakt?
– Det kan man aldrig vara i den här branschen. Men jag tror det. Jag har i alla fall ansträngt mig för att komma i bra form, snittade mer än ett mål per match – och har varit med och gett klubben en cupseger.
Mahmoud har besökt 40 länder, mycket tack vare fotbollen – fler än de flesta i hans ålder.
– Det har varit enormt lärorikt att upptäcka nya kulturer och utvecklande att lära sig umgås med folk från så många olika länder. Sedan har Indonesien ett skönt klimat. De känner sig ju frusna och tar på sig stickad tröja vid 25 grader, ler Mahmoud och lutar sig över bordet på Elixir där han tillbringar många timmar under ledigheterna.
Sedan ersätts ofta tråkiga löppass med en hel del padel.
– Jag försöker spela tre gånger i veckan. Det är framför allt riktigt kul.
Är du bra på padel?
– Ha ha... ja, jag börjar bli bättre, har ganska mycket nytta av en del snabbhet och smidighet – och har väl i grunden lite bollkänsla i alla fall, ler Mahmoud.
Vad har varit bäst med fotbollen i Persebaya?
– Det är många ruggigt snabba spelvändningar och vi har ett par-tre riktigt skickliga killar i det spelet. Här har tränaren gett mig en fri roll i anfallet och det är klart att en sådan roll i en klubb som verkligen betyder mycket för så många fans är roligt.
Ni har rätt fanatiska supportrar va, du kan ju få 6000 likes bara du lägger ut en gymbild?
– Minst sagt, de är fantastiska intresserade – liksom media. Ett normalt år med publik på läktarna är Persebaya riktigt jäkla svåra att slå när vi får ledningen. Det är som att spela mot en vägg av publik. Men det kan förstås få motsatt effekt när vi inte spelar bra.
Hur känns det att spela med sådant tryck på dig?
– Supportrarna kräver titlar och en derbymatch får man bara inte förlora. Det är en passion som man inte är i närheten av i norra Europa. Men jag gillar den där pressen. Då blir det extra skönt när man kan leverera en cuptitel som vi gjorde direkt.