Bläcket har hunnit torka på det tvåårsavtal som Vagnhäradskillen skrivit med ett av nykomlingslagen i superettan 2020. I samma stad som hårdsatsande hockeyklassikern Björklöven ångar på rejält – med stora publikmassor i ryggen där ambitionen är en comeback i högstadivisionen. Och på fotbollsfronten är Umeå FC åter i näst högsta serien efter sju års frånvaro. Lika många år som deras tidigare seriekonkurrent Nyköpings BIS huserat i norrettan.
– Verkar vara ett ganska stort intresse kring fotbollen också. Det har blivit en liten hype efter avancemanget, känner de två senaste säsongernas lagkapten i Nyköpings BIS.
En stor och välförtjänt chans för Enis – och på samma gång och på alla sätt ett jätteavbräck för NBIS. Hans framfart de senaste division 1-åren, trots att Bissarna som lag betraktat hackat betänkligt många gånger, har inte passerat helt obemärkt förbi. När övergången offentliggjordes i förra veckan klargjorde Bissarnas klubbchef Patrik Berglin att den spelskicklige mittfältaren inte ingick i planerna för 2020 års truppbygge, med tanke på intressenter på flera andra håll och inte minst Enis eget önskemål om att få testa lyckan högre upp igen.
– Det var en till klubb i superettan som visade ganska konkret intresse och flera i division 1, säger Enis själv.
Men en kapabel klubb på uppgång – och inte minst en ny huvudtränare i form av en viss Brian Clarhaut – blev avgörande faktorer.
– I UFC fanns det än mera tydlig plan för mig i och med Brian. Så det var ju främst han som var skillnaden, säger Enis angående klubbvalet.
– Brian vet vad han vill med mig och vad han får. Tanken är att ha den roll på mittfältet som jag haft i NBIS de två senaste åren.
Just de två åren, tillika hans två sista i Nyköpingsklubben, ser han som ytterst värdefulla för hans egen utveckling.
– Jag har utvecklats både på och utanför plan, inte minst som ledare där Brian velat att jag skulle ta ett stort ansvar. Och som lag har vi ju rest oss och gjort två riktigt bra höstar efter att vi satt oss själva i skiten. Det är bra att ha med sig, menar Enis.
Han är också tydlig med att han inte ser superettan som något slutmål i karriären – han fyller 30 först året efter tvåårsavtalet med Umeå löper ut.
– Man vill ju inte gå händelserna i förväg och det gäller att vara ödmjuk, men jag har ju alltid velat vinna division 1 med Bissarna...