I samband med att statyn, en av fyra där kvinnliga landslagsspelare i fotboll avbildats, placerats i Marmorbyn ordnades en ceremoni för att hylla Groppstorpsspelaren Hedvig Lindahl.
Statyn står nu utanför bygdegården i Marmorbyn och Hedvig Lindahl har själv valt ut platsen.
"Det är platsen som format mig allra mest och jag vill ge tillbaks till den orten. Alla människor i Marmorbyn förtjänar att den här avbilden står där under hela VM. För det var det absolut bästa stället man någonsin kunnat växa upp på", sa en tårögd Hedvig Lindahl till Radiosporten när det offentliggjordes var statyn skulle stå.
Under måndagskvällen höll Pierre Gustafson från Marmorbyns bygdegårdsförening i en lokal samling för att hylla Lindahl. På plats var ett femtiotal personer, en del familj till Hedvig men också ortsbor som utan personlig koppling ändå stöder spelaren. Pierre Gustafson inledde med att berätta om statyn och dess syfte innan åskådarna till muntert småprat tog bilder tillsammans med avbilden.
– Det här är så stort. Det är svårt att förstå hur stort det egentligen är, sa en tagen Håkan "Råing" Larsson, Hedvigs pappa, när han med sin familj betraktade statyn.
Från Gropptorps IF, Lindahls första klubb, fanns ordföranden Camilla Eriksson på plats.
– Det är ju här allting började för henne men att vi blir utvalda, jag får gåshud, det är jättestort. Hon hjälper till att sätta oss på kartan, säger hon som är två år yngre än Lindahl och som minns henne från skoltidens rinkbandy, sa hon.
Även för Uno Karlsson, som skötte gräsplanen i Gropptorp och i många år varit aktiv i fotbollsföreningen, väcktes många fina minnen av Hedvig till liv vid anblicken av statyn.
– En kväll skulle jag klippa gräset, och hon hade fått en ny träningsplan. Hon hade bestämt sig för att träna fram till åtta och jag frågade om hon kunde avsluta lite tidigare. Men hon svarade att nej, jag tränar inte till tio i åtta, utan till åtta, sa han.
– Jag förstod redan då att hon skulle komma långt. Med en sådan målmedvetenhet finns det inget stopp för henne, sa han.
Syftet med statyerna är att öka synligheten för damfotbollen och föga förvånande sökte sig besökarna till ämnet i sitt småprat.
– Här var det naturligt att spela med killarna och de som klagade på att de fick spela med tjejer fick man snacka med direkt. I en liten ort som den här, var det så enkelt som att om inte alla får vara med, så har du ingen att spela tillsammans med. Och alla accepterade det, berättade Håkan "Råing" Larsson.
Uno Karlsson berättade även om ett minne när Hedvig tillsammans med Gropptorpslaget mötte ett motstånd som på förhand utsåg sig till vinnare på grund av att Gropptorp hade en tjej med i laget – Hedvig.
– Hon sa till mig att han, den där killen som sa det, han tänker jag inte släppa förbi ett enda mål för. Och det gjorde hon inte, sa han.