Hösten 2017 tillträdde den då 24-årige Hampus Dahlström som tränare i IFK Nyköping. Tillsammans med den tidigare tränaren Jeremias Varas satte han sig ner för att plocka samman en trupp som på fem år skulle gå upp i division 3. Det skulle tränas hårdare och vara mer ordning och reda än tidigare.
Vid intervjun jag gjorde med dig då så tänkte jag för mig själv "lycka till", med tanke på hur IFK verkade vara från utsidan då. Vad möttes du av i IFK då som ny division 5-tränare?
– Framför allt var det lite High Chaparral, spelare kom och gick som de ville och lirade för att det var kul. Utåt sett sa vi att vi skulle bli högre än sjua, inåt var det solklart att vi skulle gå upp, berättar Hampus Dahlström.
Han byggde en trupp av dels äldre spelare som kunde påverka yngre på ett bra sätt, talanger som ville träna hårdare och fick in Joakim Sandberg och Kerim Semovic. Helt enkelt en trupp som kunde fixa "processen".
– Gå upp, då måste man träna hårdare. Jag sa att vi kommer ha krav och bygga långsiktigt med eget spel, det är inte många som har det på den nivån. Det och sen den gamla "Caj Hjelm-modellen": var extremt bra tränad så vinner du matcherna i slutet.
Serieseger år ett. Fantastisk start på år två där lag som kaxigt försökte pressa högt blev slagna och så en Jesper Lindberg i målform. Mot hösten, med Sandberg skadad och försiktigare motståndare blev det inte riktigt lika bra.
Till i år har IFK fått in några nya unga spelare, men samtidigt har storskytten Lindberg lämnat för nykomlingen Råby.
– Jesper var nog färdig här, ville inte träna i den mån vi gjorde och det accepterade jag fullt ut. Jag är bara glad att han fortsätter spela. Vi skildes absolut inte på "bad terms".
Hur är du som tränare?
– Jag är nog ganska kravställande. Sedan ska seriositet blandas med att vi ska bry oss om varandra, som IFK-familjen. Kan jag göra något för en spelare så att den har det bra utanför planen så gör jag det självklart.
Hur ska ditt lag spela?
– Jag tror på High Chaparral. Fullt ös hela tiden, så offensivt som möjligt och så många mål som möjligt. Sedan ska man vara mentalt förberedd naturligtvis, "vad ska jag göra där ute?". Det krävs minst lika mycket mentalt att spela högt som lågt försvarsspel.
Den egna aktiva karriären blev kort, juniorspel i Nyköpings BIS och en säsong i Råby innan han insåg att han gjorde bättre nytta bredvid planen. Ledarkarriären kände han låg nära till hands med fotbollstränare i släkten och som son till hockeyprofilen Leif "Dala" Dahlström.
Är det både positivt och negativt att vara "Dalas grabb"?
– Vi har en otroligt nära relation, fars ledarskap är intressant och bra och du kan lära dig mycket av det. Vi kan bolla otroligt mycket, kanske inte rent taktiskt fotbollsmässigt, men ledarskapsfrågor. Sedan absolut som du säger: det är en liten stad och det är bara att acceptera att jag är "Dalas" grabb, på samma sätt som han och Tobbe (farbrodern) var "Luddes grabbar".
Strävan för IFK i division 3 i all ära, Hampus ser det i ett större perspektiv.
– Det är viktigt att staden får ett lag under Bissarna. Trappsteget upp är för stort. Det saknas ett lag i trean som kör seriöst. Sedan kan man titta på samarbete. Stan är för liten för att vi ska hålla på att tjafsa. Självklart ska vi ha rivalitet, men även se hur vi kan samarbeta så bra som möjligt, för ungdomarna framför allt, avslutar Hampus Dahlström.