– Du vet väl att jag och Edis (Ahmetovic, vår anmärkning) sitter ihop, ha, ha ... Nej, men det här var väl lite planerat. Vi sa i november att om jag inte löser en klubb under vintern så skulle jag kunna tänka mig att spela lite för att inte vara utan fotbollen. Men jag ville också träna själv i två månader för att se hur det skulle gå, säger Suad Gruda.
Han ville inte ta en plats i laget bara för att han är kompis med tränaren utan han ville kunna ge något tillbaka också.
– Ska jag spela i Vagnhärad så ska jag tillhöra en av de bättre, så det var ingen kompisgrej. Men det är klart att Edis har lockat över mig.
Suad Gruda har tillhört Nyköpings BIS i tio års tid, tre och ett halvt år har hans roll varit tränare. Att coach ett lag har också funnits i tankarna.
– Spelmässigt fanns det bara en klubb för mig och det var TVSK, annars hade jag inte spelat. Jag har pratat med några andra klubbar också vad gäller tränarrollen, men det har inte fungerat med pusslet med familjen. Min fru studerar nu också och jag är skyldig henne att hon ska få gå klart. Det är inte jättebråttom med den biten.
Det kanske är bra med ett sabbatsår?
– Absolut, att vara spelare är en helt annan sak än coach. Som spelare behöver man bara träna, man behöver inte tänka så mycket. Samtidigt så när man går in i något sådant här så blir det ändå all-in. Det kommer att bli kul det här, det blir något annorlunda att gå från att ha varit tränare till spelare igen. Det är också mer intressant vem man gör det med än vad man gör. Det är kul att få göra något med Edis igen.
Suad Gruda och Edis Ahmetovic kamperade ihop i Bissarna under ett par år innan Edis förra våren sade upp sin assisterande roll och gick som spelande tränare till TVSK. Just då var Suad ganska besviken över situationen och saknade sin kompis.
Vilken position tror du att du kommer att ha i laget?
– Det blir höger eller vänster bänk, ha ha. Nej, men jag vet inte. Det var ett tag sedan jag spelade och det spelar ingen roll. Tränaren bestämmer.
Du går från en tränarroll till att bli spelare nu, kommer du att börja käfta emot?
– Nej, absolut inte. Jag har hittat min roll. Jag är spelare nu och jag får lyssna på vad han säger. Det är inga konstigheter. Det är ganska skönt också att inte behöva dra det lasset längre.