– Ja, det påverkar resten av säsongen, tyvärr, säger hon.
Det är faktiskt första gången Hanna Lundqvist haft en knäskada.
– Jag har varit väldigt skonad från sådana typer av skador tidigare så det är typiskt att det händer nu.
Hanna skadade sig i en seriematch under våren och berättar att hon klev in sent i en duell.
– Jag kom in i den med benet i ett utsträckt läge, varpå motståndaren klev in från andra sidan så det blev en vridning i knät. Jag kände direkt att det small till på ett sätt som jag inte känt tidigare. Men så lever man på hoppet att det inte är så allvarligt, tills jag fick beskedet efter magnetröntgen. Det känns otroligt segt att inte kunna fortsätta.
Liksom lagkompisen med samma förnamn (Lundmark) så säger Hanna att det här nog kan vara hennes sista säsong som fotbollsspelare.
– Man ska aldrig säga aldrig, men det är min känsla också. Speciellt när man fått den här typen av knäskada. När man kommit upp i ålder också så känns det som om det här var min sista säsong. Men det har man sagt fler gånger, ha ha...men det är känslan just nu.
Hanna behöver inte genomgå en operation som det verkar just nu, utan knät ska bara rehabilteras.
– Jag kommer att åka upp till Stockholm till en knäortoped och så kommer jag få hjälp av Olle (Pettersson) på Performa här i Nyköping. Så förhoppningsvis kommer det att räcka med det.
Två knäskador på två spelare under en kort tid?
– Ja, det var otroligt olyckligt. Det var surt och att det kom så tidigt in på säsongen också. Det är tråkigt att missa större delen av året.
Hanna Lundqvist säger att hon nu inriktar sig på att få ett fungerande knä.
– Man vill kunna ha ett liv som inte är påverkat av skador. Man väger inte det också. Man vill leva ett fungerande liv och samtidigt vara aktiv.
Hoppar du på kryckor?
– Jag haltade mig fram de första veckorna men sedan har det blivit bättre och bättre. Nu kan jag träna på ganska okej. Jag har kunnat jogga lite lätt. Problemet är att knät är instabilt i ytterlägen och när man jobbar i sidled. Det är där man känner att det är inte helt hundra. Men jag är otroligt tacksam att jag fått tillbaka nästintill all rörlighet i knät.