Oxelösund genom Lasses kameraöga under en av fåtaliga fotosessioner han kunnat göra sedan han drabbades av cancern.
När vi hörs på telefon har Fotbollslasse, eller Lasse Jansson som han egentligen heter, dagen innan samtalet varit i Uppsala för kontroll. Dagen efter ska han till Mälarsjukhuset.
– Jag ska få virusbehandling, har fått min tredje virusinfektion, säger han.
Med tanke på den långa kamp mot leukemin han har gått, strax innan midsommar i fjol upptäcktes sjukdomen, låter han imponerande pigg och glad.
– Jag försöker hålla humöret uppe, säger Stigtomtabon.
Virusinfektioner har han dragits med sedan mitten av december. Enligt läkarna är det mer regel än undantag att cancerpatienter drabbas av det. Immunförsvaret är av behandlingen väldigt nedsatt eller mer eller mindre utslaget. Dessutom äter Lasse så kallad bromsmedicin för att inte få avstötningsproblem. En medicin som också hämmar återhämtningen av immunförsvaret.
– Men under hela den tiden har jag gudskelov aldrig haft hög feber men ändå 38 grader eller strax under. Nu börjar det bli tungt.
Lasse tillbringade först tre och en halv månad på Mälarsjukhuset för cellgiftsbehandling. Sedan en och en halv månad på Akademiska sjukhuset i Uppsala där stamcellstransplantationen gjordes.
– Däremellan fick jag min enda riktiga permission. Jag fick komma hem några dagar i slutet av september och början av oktober. Då hann jag se två halva fotbollsmatcher. Först såg jag Stigtomtas herrar i division 5. Sedan åkte jag till Enstaberga och såg Tundamerna. Jag ställde mig vid sidan på kanten. Det behövde min skalle.
Han har saknat idrotten.
– Framför allt fotbollen. Inte bara matcherna utan även att få träffa och prata med bekanta på den lokala fotbollen.
– Det är något visst att kunna stanna till vid någon fotbollsplan, som i Råby eller Sjösa, vid Krikonbacken eller "Vallen". Den sista kanske mest för att den är så fin, fortsätter han.
Annars har han tvingats undvika människor och får fortsätta att göra det även fortsättningsvis.
– Jag har varit duktig på att undvika att röra mig bland folk och ingen i familjen har dragit hem något.
På det sättet har han i alla fall sluppit vanliga förkylningar och magsjukdomar. Men visst saknar han möjligheten att träffa folk framför allt nu när han ändå är hemma.
– Huvuddelen av de fem månaderna på sjukhusen har jag varit isoleringspatient. Om jag inte blir skärmberorende nu så... Jag har tillbringat mycket tid i mobiltelefon och surfplatta.
Även stamcellstransplantationen har gått bra. Något komplicerat ingrepp var det inte.
– Det är en väldigt enkel procedur. Man får en blodpåse på dropp. Stamcellerna jag får hittar till min benmärg av sig själv.
Vet du vem din donator är?
– Jag har inte frågat. Men det man kan få reda på är nationalitet, ålder och kön.
Donatorer kan komma från hela världen och, visade det sig, är inte helt lätt att hitta.
– Var tredje person hittar aldrig någon donator. Det visste jag inte om innan.
Han fortsätter:
– Blodgrupp är inte viktigt. Det är mer i DNA man ska leta. I det skiktet måste det finnas några markörer som passar.
Stamcellstransplantationen gjordes fredagen den 13 oktober.
– Man fick inte välja. Jag hade nog själv lite roligt åt det.
I mitten av november kom Lasse tillbaka till Stigtomta igen för gott.
– Gud vad skönt tänkte jag. Nu kan jag jobba med att bli starkare, röra på mig och bli bättre.
I en månad fungerade planen. Sedan kom virusinfektionerna som Lasse fått kämpa mot sedan dess.
– Det är tungt på ett annat sätt. Det tidigare tog mycket energi fysiskt och psykiskt. Det är tuffare nu.
Gamla Oxelösund har Lasse Jansson fotat ofta.
Senaste idrotten han fotograferade var den 16 juni i fjol. Då möttes Stigtomtas U-lag och Västerljung på Stigtomta IP. Han konstaterar att han kommer att missa hela inomhussäsongen.
– Fast fota sport får jag nog vänta med ytterligare med. Jag är för svag i höften.
Han har artros i en höft och fick en ny för några år sedan. Under sjukhusvistelsen försvann all muskulatur runt höfterna vilket gjort att han fått ta fram sin krycka igen när han rör på sig.
– Just nu kan jag gå tre kilometer. Sedan får jag för ont.
Den som följer Lasse på hans webbplats har uppmärksammat att han ändå fotat under sina promenader i Stigtomta och även besökt Oxelösund.
– De löpande kontakter jag har med många har stärkt mig mycket. Jag blir också fortfarande varm i hjärtat av sensommarens manifestation av alla lokala fotbollsklubbar.