Det var i början av januari som NBIS-fostrade ytterbacken Rami Kaib efter åtta säsonger med Elfsborg tog klivet över till "svensklaget" Heerenveen i den nederländska ligan.
På onsdagskvällen smackade 23-åringen in sitt första mål, direktskott ribba in, mot ett av Nederländernas stora klubbar, Feyenoord.
– Men ärligt, det var inte meningen att jag skulle sätta den så. Jag försökte placera säkert längs marken men bollen studsade upp, säger Rami.
Målet, synnerligen snyggt, betydde 1–0-ledning i kvartsfinalen av nederländska cupen. En bit in i andra hade gästerna vänt till 3–1-ledning. Då iklädde sig Rami åter huvudrollen och förändrade matchbilden.
– Jag gjorde lite crossfinter och då hängde han inte med, säger Rami med ett skratt.
Han var Rotterdamklubbens lagkapten, den landslagsmeriterade yttern Berghuis. Det denne gjorde var att kapa Nyköpingskillen och få sitt andra gula kort. De sista tio minuterna vände sedan Heerenveen 1–3 till 4–3 mot det decimerade motståndet.
I semifinalen i mars väntar ett annat inhemskt storlag, Ajax.
– Men det blir på hemmaplan. Och vår plan är inte världsklass så jag tror det ska passa oss om vi kan sätta lite press på dem.
Tyvärr har han i några matcher dragit med hälsporreliknande problem.
– Jag känner av det varje match, flyttar mest runt på tårna. Men ibland måste man ju trycka till med hälen, säger han.
Mot Feyenoord fick han även hjärtrusning och kände att han hade svårt att andas.
– Det var nära att jag bytte men de på bänken förstod mej nog inte. Jag har fått det några gånger i Elfsborg också. Man har kollat hjärtat och det är ingenting, säger Rami.
Rami spelade klart matchen, hans sjätte raka matchstart i Heerenveentröjan. I sin nya klubb har han i princip fungerat som en wingback med förmaningen att hela tiden försöka trycka uppåt i plan.
– Vilken som är min bästa match? Jag vet inte faktiskt. Kanske den mot Feyenoord eftersom jag gjorde mål. Men jag är ändå inte riktigt nöjd med min insats. Släppte förbi mig deras lagkapten lite för många gånger.
Att han kunnat acklimatisera sig så snabbt tackar han de tre svenska lagkamraterna som redan fanns där för.
– Jag hänger mest med dem. De har underlättat mycket socialt.
Språkundervisningen en gång i veckan hade han gärna varit utan.
– Men jag har inget val, jag som hatar att plugga.