Tränaren Hampus Dahlström pratar med en av sina spelare i halvtid.
Seriepremiär men inga vårvindar. Tun slapp i varje fall ymnigt snöfall när de tog emot Sätra SK på Rosvalla – men de fick motvind i den första halvleken.
– Vi sa det innan att det här är något vi kommer att längta till i sommar när det är 30 grader varmt, säger Emmelie Jönsson med ett skratt.
Under första kvarten lyckades man plocka fram tre hörnor och en frispark innan gästerna började bli varma i kläderna. Det blev mycket spel på mittfältet och Tuns fina anfallsspel kom av sig något.
– Ja, det stämmer. Men jag tycker att vi gör det bra. Vi är där och vinner bollen när vi förlorat den och är taggade. Sedan har vi lite otur sista tredjedelen att vi inte får till det helt. Men annars har vi matchen. Vi får den dit vi vill. Bra med återerövring.
Men vinden måste ha ställt till det?
– Ja, den var lite svårbedömd ibland. Ibland bytte den bollbanan så där plötsligt och lutade man sig för mycket bakåt så flög bollen högt över i motvinden. Men det här var nog den bästa premiär vi gjort på många år. Vi har många lägen men sedan var det, det där sista...
Elin Svedling kom in mot slutet och var pigg framåt.
– De hade egentligen inte många farliga chanser. Om man räknar till antalet farliga chanser så vinner vi den lätt så det kändes som om vi hade kontroll men det skulle ha kunnat bli 0–1 i baken också. Vi brukar ha den oturen.
Medan Tun pressade i den andra halvleken och hade det ena farliga läget efter det andra – Emmelie, Ebba Karnehov, Wilma Greneryd och så ett jätteskott av Emilia Jonsson på en hörnretur från halva plan – så satsade Sätra på kontringar och med 20 minuter kvar fick de första hörnan efter pausen så visst var 0–0 bra.