24-årige Per Pettersson är allt som oftast mitt i prick i fråga om tajming och beslutsamhet ute på planen. Det är han också när han ska sätta ord på den säsong han nyligen avslutat med sin moderklubb.
– För egen del tycker jag väl att jag hållit en ganska bra nivå hela året – även när det gick tungt i våras.
Vikten av att hålla en hög lägstanivå och spela efter sina resurser är något han betonar.
– Jag är inte missnöjd med någon match egentligen. Det känns som att jag kommit ifrån med godkänt varje gång, fortsätter han.
Han trivs som bäst i den typen av matcher där det är mycket att stå i.
– Det är svårt att göra sin bästa match när vi slår Skellefteå med 4–0 hemma, exemplifierar han.
Det är en triss i matcher från höstsäsongen – då Bissarna vände – han personligen minns allra bäst och som mycket riktigt också kvalar in i kategorin "mycket att göra".
– Topplagen AFC och Frej. Kanske även Huddinge borta också. Huddinge var extrema på att lyfta in bollar i boxen.
Och jovisst, Per inkasserade i dessa tre matcher åtta av maximalt nio svalor. Faktum är att 19 av hans totala skörd på 23 kom på höstsäsongen, då Melke Alan tillträdde som ny huvudtränare med uppdraget att rädda klubben från degradering.
– När han kom in spelade vi ett högre presspel vilket också gjorde att vi backlinjen fick mer att göra, konstaterar Per.
Och då trivs alltså vinnarskallen med den formidabla spänsten – blott 178 centimeter i strumplästen – alldeles utmärkt. Han känner också att den tvååriga sejouren hos Västerås SK, som bland annat innebar spel i superettan, gjorde honom ordentligt gott inför återkomsten till moderföreningen.
– De här två åren efter Västerås har varit mina bästa, menar han.
Att hans utveckling går klart framåt även i NBIS känner han också av.
– Jag lär mig något nytt varje match egentligen. Man kanske inte blir snabbare och starkare, men smartare. Utgångsläget jag har är att hela tiden spela efter det jag är bra på.
Ja, hans första svaljaktstriumf har några olika förklaringar. Att han fått hålla sig fri från skador är en annan högst väsentlig sådan.
– Jag har väl missat två matcher. En spricka i revbenet samt en förkylning.
Att lagets säsong inte alls var i stil med fjolårets succé, då NBIS länge nosade på kval mot superettan som nykomling, grämer han sig inte nämnvärt över. Inte heller över tankegångar i stil med vad det blivit för slutplacering om laget varit lika framgångsrika i våras, som fallet var under andra halvan av norrettan.
– Det enda jag egentligen känner är att det är otroligt skönt att alla tog sitt ansvar och grejade kontraktet.
Hans eget kontrakt med klubben löper ut den sista november.
– Just nu är det helt öppet och lutar inte åt något håll alls. Det enda jag vet är att jag kommer att fortsätta spela fotboll i någon form, säger svaljaktsvinnaren angående framtiden.
Han vet åtminstone att han var Bissarnas främste svaljägare under den gångna säsongen. Framtiden får utvisa om han ska försöka försvara den titeln nästa år.