Direkt efter skadan spenderade Tove tid i föräldrahemmet i Nyköping. "Jag var ju handikappad både praktiskt och mentalt" konstaterade Tove då.
Det var den 14 juni i fjol, bara två veckor innan seriestarten av damallsvenskan, som katastrofen var ett faktum för Tove Almqvist. Vittsjös träningsmatch mot Kristianstad hade knappt börjar förrän Tove i ett ögonblicks obalans blev tacklad av en motståndare och vred knät illa.
Läkarnas dom var tung: främre korsband och inre ledband i vänster knä var söndertrasat.
– Men jag opererades inte förrän den 28 augusti. Dels beroende på corona men dels också beroende på att knät länge var så svullet och då ville man inte göra någonting, säger Tove på telefon från ett torsdagsstormigt Skåne.
Beskedet hon sedan fick var att det skulle ta runt nio månaders rehab innan hon kunde spela match fullt återställd igen. Där började Tove sin långa väg tillbaka.
Steg för steg har hon trappat upp. För sex veckor tog hon ett litet men för henne ack så skönt steg:
– Då fick jag för första gången sparka på en boll igen. Jag fick springa slalom runt koner med boll.
Idag är hon på plan när övriga laget tränar, springer, kan göra intervaller och även köra passningsövningar.
– Men bara med en eller två lagkamrater. Jag kör inte tillsammans med resten av laget.
Att ändå få träna med resten av truppen har i sig blivit viktigt för henne, det sporrar och ger motivation.
– Den 26 februari ska jag göra ett styrketest för att se styrkan mellan mina lår. Jag tappade nästa alla muskler i vänster lår efter skadan.
Då har det gått sex månader sedan operationen. Slår det testet väl ut kan Tove flytta fram sitt rehabtränande ytterligare ett steg.
Några egentliga bakslag har hon – peppar, peppar – inte haft.
– Att knät blir lite svullet får man ta, det gäller att hitta en balans, säger hon.
– Men jag har varit väldigt försiktigt med det, skyndar hon sig att säga.
I slutet av maj ska hon alltså kunna vara tillbaka i matchspel igen. Men något magiskt datum "den dagen ska hon vara redo" har Tove inte satt upp.
– Om det blir två veckor innan eller två veckor senare får vi se.
Tove har skyndat långsamt och varit noga med att inte ha för bråttom även om hon konstaterar att det ibland varit svårt.
Hon konstaterar dock också att hon aldrig tränat så mycket som hon gör nu, en till två pass om dagen.
Vad har varit jobbigast mentalt?
– Oj, bra fråga. Mestadels av tiden har jag varit positiv. Men det är klart att vissa dagar varit tyngre. Mest har det varit att jag saknar fotbollen så himla mycket.