Olyckan var framme i träningsmatch mellan Vittsjö GIK och Kristianstad mitten av juni ifjol. Tove Almqvist fick en tackling från sidan som tog väldigt illa. Läkarnas besked efteråt var att främre korsband och inre ledband var av i Almqvists vänstra knä.
– Det var mycket tankar och känslor direkt efter smällen. En smärta jag inte känt tidigare. Insåg snabbt att det var allvarligt och att det skulle kosta mig hela förra säsongen, säger Tove till SN.
Året som har gått efter smällen har varit tufft för Tove Almqvist. Men hon försöker se det positiva om sin långa rehab och tiden utanför fotbollsplanen.
– Har varit upp och ner. Varit stunder där man har känt att det är en lång väg tillbaka. Men all rehab jag har gjort har varit värt. Jag har lagt ner mycket tid på styrketräning och kommer komma i bättre fysisk form än innan skadan. Ett år borta från fotbollen är inte hela världen, det gäller att ha tålamod. Jag har växt som människa under den här tiden.
Nu är comebacken nära för IFK Nyköping fostrade mittfältaren.
– Är i full träning sen två-tre veckor tillbaka. För varje vecka går det åt rätt håll. Känner mig mer som mig själv igen. Går lite mer in i dueller, men vågar inte riktigt än att gå in fullt. Måste våga och ta smällar. Det är den största utmaningen, men touchen finns fortfarande där. Målet är att vara redo för ett inhopp efter sommaren. När uppehållet kommer snart kan jag fokusera på egenträning. I dagsläget känns det bra.
Tove har spelat för damallsvenska Vittsjö GIK sedan 2019. Hässleholmslaget slutade på en imponerande tredje plats förra året, och efter nio spelade omgångar denna säsong ligger man på en sjätteplats.
– Jag tycker vi har inlett bra. Vi har varit väldigt starka på hemmaplan. Många motståndare som har respekt för oss när de kommer till vår arena. Önskar att det gick bättre i bortaspelet. Men det ser bättre ut, många fina prestationer. Vi har en större trupp denna säsong, och tror det kommer gynna oss i det långa loppet. Det kommer bli trötta ben i slutet.
Stödet under den jobbiga skadeperioden har varit stor. Både från laget och sina närmaste.
– Det är fantastiskt, jag har känt ett otroligt stöd från alla. Framförallt från tjejerna i laget. De är en stor kugge i att jag har kommit så långt i min rehab.