Som jag skrev i min inledande VM-krönika som måste Sverige vara grymt effektiva med att förvalta alla målchanser som dyker upp för att ha en chans att gå långt. Och lite så blev det mot Sydafrika. För trots ett massivt bollövertag matchen igenom så hade vi förtvivlat svårt med att skapa målchanser. Men vi gjorde två mål på inte alltför många lägen. Och vi vann, det var ändå huvudsaken.
Det är bara att konstatera att på det sätt som motståndarna mötte det svenska laget, ett lågt stående försvar med alla inblandade, är det absolut bästa sättet att få stopp på oss. När det dessutom regnade ihärdigt fick vi ännu svårare med bollbehandlingen.
Vi är inga mästare på små ytor som Spanien eller Japan. Våra vassa anfallsvapen, Fridolina Rolfö och Stina Blackstenius behöver lite mer ytor för att hota som allra mest. De syntes ju knappt nu.
Vi har egentligen bara Johanna Rytting Kaneryd och Kosovare Asllani som är riktigt vassa på ”det lilla spelet” och den sistnämnda är ännu inte riktigt den hon har varit med bollen. Förhoppningsvis är Asllani en av alla som kommer att bli vassare ju längre turneringen fortgår.
Rytting Kaneryd lyckades bättre. Hon fick ju även till en assist med sitt kvitteringsinlägg.
Då är det toppen att vi har ett utmärkt extra sätt att hota chansmässigt, på fasta situationer, då framför allt hörnor. Amanda Ihlestedt hade ju redan haft två farliga nickar på just hörnor innan det blev tredje gången gillt och seger.
Den lösning på försvaret som presenterades med Nathalie Björn som högerback i stället för Ihlestedt var perfekt. Den sistnämnda, vår bästa försvarare, behövs i mittförsvaret. Men jag är lite orolig över hur backlinjen ska klara när det kommer att gå lite snabbare.
Sedan gjorde Elin Rubensson en alldeles utmärkt match på mittfältet i Caroline Seger-positionen. Vi behöver inte den sistnämnda där.
Oroande är att Fridolina Rolfö inte alls kom med i spelet och kändes verkligen vilsen över vart hon ska vara. Rolfö är ju vänsterback i sitt Barcelona så det kan bero på ovana.
Även med detta finns det nu tid för förbundskapten Gerhardsson att finslipa på. Det är nog den viktigaste uppgiften att lösa framöver, Rolfö måste komma med mer i spelet. Hennes kvaliteter är alldeles för spetsiga för att inte utnyttjas.