Han fick avbryta säsongen lite i förtid och var en av de som inte följde med laget upp till sista matchen i Piteå.
– I matchen innan fick jag en hård tackling och mitt knä svullnade upp. Jag har kollat upp det och det var inte så allvarligt, mest blåslaget och sådär. Men jag ville inte göra det värre och vila det i stället, motiverade Romain Gall det hela.
Det hindrade inte att han skulle vinna SN-sportens årligen återkommande tävling, betygsbedömningen Svaljakten, där de tre bästa spelarna efter varje match betygsätts.
– Vad trevligt, tack så mycket! Det är mycket hedrande. Jag har jobbat för det i mitt spel, att kunna bli belönad med individuell uppskattning också, så det här är en välsignelse, utbrister en mycket glad Romain Gall.
Hans individuella skicklighet offensivt, där han visat stor delaktighet vid fasta situationer och även bjudit på ett par riktigt snygga mål är saker som blivit minnesvärda efter säsongen 2016.
– Jag tycker att jag har visat mina kvaliteter och jag har växt i takt med att laget utvecklats. Att laget slutar sjua är ändå okej, för vi har växt som lag. Nästa år kan laget sluta högre upp, bara vi fortsätter utvecklas.
Han beskriver laget som en något udda fågel i serien.
– Vi har varit mer inriktade på bollinnehav, jämfört med många andra lag i serien som varit mer fysiska och sparkat långt. Men det har varit utmanande, för det finns ändå mycket talang i serien med många spelare som siktar uppåt. Överraskande på många sätt, men vi har lyckats fokusera på vårt oavsett vad.
Hur har livet varit här för dig?
– Annorlunda. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig. Men när jag tittar tillbaka gör jag det med glädje. Jag har fått se en ny del av världen och träffat många bra killar, på och utanför planen. När jag kom hit saknades jag lite matchform, så min idé var att få spela så mycket som möjligt och bara gå in och visa vad jag kunde för att hjälpa laget.
Vad kommer du berätta där hemma om Sverige?
– Att Stockholm är en härlig stad, en vacker plats som jag kunde åka till många gånger. Det fanns mycket att göra där, jämfört med Nyköping som är lite lugnare. Men det var bara bra för att jag skulle kunna vara koncentrerad, säger Romain som levt större delen av sitt vuxna liv i närheten av Washington D.C.
Dit, till norra Virginia kommer han åka nu, för att fira högtiderna med familjen, prata med agenten och fundera på framtiden.
Är det uteslutet med återkomst till Nyköping?
– Jag siktar högre, men kommer aldrig låta något vara uteslutet. I fotboll vet man aldrig. Visst förväntar jag mig att spela högre upp och jag vet att det varit andra klubbar här och tittat på mig. Intressant, absolut, men jag har inte fått så mycket information i den meningen att jag skulle fortsätta vara fokuserad på mitt spel.
Ett spel som tog honom högt i Svaljakten och som han tar med sig från Sverige nu lagom då det blivit mörkt och kallt här.
Men Nyköping och Romain Gall kan ha ljusa och varma minnen av varandra, om detta var det sista vi såg av den skicklige amerikanen.