När lagen framför möttes och var inom räckhåll och IK Tun själva hade hemmamatch, då behövdes "bara" att laget vann själv. Inte så bara, efter sju raka förluster och 4–23 i målskillnad.
Ute på planen försökte ett tunt men ändå frejdigt Hällbybrunn, utan att oroa Michelle Stonham i hemmamålet. IK Tun kontrade desto vassare och hade chanser till mycket mer än det enda mål i första halvlek som Emmelie Jönsson, ständigt aktiv, satte dit.
– Otroligt skönt. Men det kunde ha varit mer än 1–0. Men då slappnade vi av och kände att vi nog skulle klara det, sa Emmelie Jönsson, efter 4–0 (1–0).
Trots bara en avbytare och avsågat läge gav sig inte Hällbybrunn. Men två snabba mål i andra, först Lovisa Ederström framspelad av Jönsson och sedan Jönsson på egen hand, dödade spänningen.
– Nervöst, vi kunde ha gjort klart matchen tidigare. Men vi hade ett bra prat i halvtid. Skönt att kunna avsluta på ett bra sätt, sa Jönsson, som själv avslutade målskyttet med ett mäktigt långskott.
Hon pekade på självförtroende och småskador på nyckelspelare under hösten som anledning till att det blivit väl besvärligt mot slutet.
Även assisterande tränare Björn Carlsson framhöll bristen på kontinuitet som ett problem.
– Vi satte oss i den här sitsen själva, för våren var ju bra. Men, vi var värda det här och är för bra för att spela i division 3. Det hade blivit ett skitår för Tun, nu när herrarna åkte ur, menade Björn Carlsson.
Nu blir det garanterat lättare att behålla spelare och stab, plus att man kan få in några till.
Jönsson och Carlsson är en av många som räknar med att fortsätta i grönt.