Det är två "gamlingar" som hittat tillbaka till friidrottsarenan.
För Christian Albing tog det 28 år innan guldet kom, nu i herrar 40 på mångkamps-SM.
– Jag tog upp karriären i höstas och körde SM då. Bronset den gången gjorde att det kändes roligt, att det gick bra.
Vad var hemligheten?
– Att dottern började intressera sig för friidrotten. Och ens egen tävlingsinstinkt, den försvinner inte. I dag var det minst silver som gällde, sa Christian Albing.
Han strödde lovord över gänget han tävlat mot och hela grejen med tävlingen.
Nöjd med dina egna resultat?
– Lite underkant i längd, över förväntan i kula, godkänt i höjd och godkänt på 1 000 meter. Mest handlade det om att ta sig igenom det här och ha roligt.
Men nu ångar du på mot nästa medalj?
– Inne-SM i Bollnäs 4–5 mars är tanken om jag är hel. 60 meter och längdhopp ställer jag upp i, kanske kan nå en bronspeng.
Linda Holmström är känd som mer än bara friidrottare. Men även här visade hon framfötterna och satte nytt svenskt femkampsrekord i K35.
– Jag hade faktiskt tänkt sätta nytt rekord, berättar Holmström om det solklara målet.
Har du haft en bra uppladdning?
– Nej, gubben har legat sjuk i influensa. Då får man en känsla av att man ska bli sjuk själv. Men han fick inga pussar eller kramar så jag höll mig frisk...
Resultatmässigt var hon nöjd.
– Kulan gick inget bra. Men annars var det riktigt bra. Höjd 1.43, jag har aldrig hoppat över 1.40 förut, så då blev tanten glad.
Hon och klubbkompisen Susanna Nilsson var ensamma i klassen, men det lär bli mer utmaning efter påsk då Holmström troligen drar till Italien för att tävla i veteran-EM.
Hur står du dig internationellt?
– Ingen aning. Jag har inte ens tittat på vad de gjorde förra året. Men jag ligger inte över 3 000 poäng så jag är inte jättebra efter 18 år i dvala från friidrotten.