Bissarnas Jenny Rosén klarade 1,36 meter i höjd under EM i Polen.
Bissarnas Jenny Rosén är bubblande glad. Att det skulle gå så bra under veterantävlingarna i Torun hade hon inte kunnat tro.
– På SM två veckor innan gick det inte bra alls. Jag var helt under isen och kände "vad ska jag till Polen att göra", säger hon.
Men precis som ifjol då Jenny Rosén slog till med ett VM-silver i mångkamp så gick allt som på räls.
– Då ska du veta att jag inte tränade mycket förra året. Efter VM fick jag reda på att jag tävlat utan mitt bakre korsband. Två veckor innan den tävlingen ramlade jag och slog mig rejält, men knäet fungerade bra så jag tänkte inte på det förrän jag gick till en ortoped.
Efter det låg fokus på rehab tills oktober-november. Hon fick även reda på att minsta vridning på knät under VM:et hade kunnat göra henne till idrottsinvalid.
– Det var tur att jag inte visste det då, säger hon med ett skratt.
Till årets EM-start var förhoppningarna inte så stora. Men blev det personligt mångkampsrekord, 3 680 poäng, att jämföra med 3 495 som hon satte på VM förra året.
– Det var svårare motstånd än förra året och ändå gjorde jag bättre resultat. På 60 meter häck var jag en hundradel snabbare, i höjdhoppet gjorde jag samma resultat som ifjol, 1.36 meter. Kulan stötte jag 20 centimeter längre och i längdhoppet fick jag på en riktigt bra träff och hoppade 20 centimeter längre. Längst på fler år, 4,58 meter.
Men inför den avslutande grenen låg hon fyra. En placering ingen vill ha.
– Då måste man springa fort, men jag hade tränat 800 meter så jag var ganska trygg med vilken "pace" jag skulle ha.
På 60 meter häck sprang Jenny Rosén snabbare än på VM ifjol.
Jenny Roséns taktik var att köra sitt race och springa om så många som möjligt. Till slut var det bara en fransyska före i mål. Därför blev det ett silver. Bästa kompisen Catrine Eriksson tog hem guldet.
– Jag var faktiskt tio sekunder snabbare än i fjol.
Två dagar innan, på sin födelsedag, hoppade hon hem EM-guldet i stav. 2,80 meter blev slutresultatet där, satt i det tredje försöket.
– Helt okej men jag skulle vilja hoppa över tre meter igen, 3,23 är mitt personbästa.
Det kanske kommer på VM i Göteborg i augusti. Där ställer hon upp i både sjukampen och stavhopp.
– Jag tycker det är så kul att visa att man inte behöver sluta idrotta. Sen behöver man inte ta EM-medaljer men man kan det. Och det är kul att som en halvgammal socionom kunna göra något sånt också, säger Jenny Rosén.