För 17 år sedan träffade jag Hans-Olof hemma i hans bostad. Frun Siv lagade isterband medan vi pratade gamla minnen.
1962 satte Hans-Olof Johansson nämligen nytt svenskt rekord på 400 meter. Ett rekord som inte skulle slås förrän försommaren 1972 i USA.
Friidrottsminnena och speciellt medaljerna gömde dock Hans-Olof i en plastask i garderoben, på väggarna satt i stället diplom om starter i Vasaloppet och Öppet spår.
Karriären började på F 11:s löparbanor utanför Nyköping. Ett 100 meterslopp och befälen trodde inte sina ögon. – 11,3!!!
– Jag fick en kick, berättade Hans-Olof och anmälde sig direkt till en tävling i Katrineholm.
Representanter från NSK (Nyköpings Sportklubb) och NAIK (Nyköpings AIK) fanns båda på plats för att se 22-åringen springa på 11,3 sekunder igen och båda föreningarna ville skriva kontrakt med honom. Han valde den som var snabbast, NSK.
Han-Olof berättade under min träff med honom att han presterade tider 1957 som kvalificerade honom för EM men att förbundet då satte stopp.
– Jag visste ju knappt vilket håll man skulle springa åt på 400 meter och startblock hade jag aldrig sett tidigare, sa han.
1957 sprang hann ändå 400 meter på 52,7 och året efter var han under 49 sekunder.
– Men jag hade mina begränsningar. Jag var egentligen ganska osnabb så det hade nog varit bättre om jag satsat på 800 meter. Dessutom tyckte jag inte om att springa på individuella banor. Jag gillade att kämpa bröst mot bröst, armbåge mot armbåge.
Men det var det ingen som hörde på. Hans-Olof skulle få fortsätta springa 400 meter.
Under Belgrads-EM 1962 var han med att sätta två mycket svårslagna svenska rekord. Tiden 46,7 på 400 meter stod sig i tio år och stafett-tiden 3.07,7 i hela tolv.
Själv var Hans-Olof inte så nöjd med stafettloppet.
– Det var fel upplagt. Jag skulle ha fått springa i början i stället. Som det var nu växlade jag som sista man, och det fanns ingen chans att jag skulle kunna ta medalj.
Nyköpingskillen kämpade sig dock förbi två man och Sverige slutade på fjärde plats. Hans-Olof klockades för tiden 45,5.
– Det måste var det bästa lopp jag gjort. Synd bara att vi var så ojämna och att vi inte tränat någon växling. Vi trodde inte det behövdes.
Att toppa formen visste heller ingen vad det var. Därför blev OS-deltagandet 1960 i Rom något av ett fiasko för det svenska stafettlaget. Det blev bara en kvartsfinalplats.
Det blev heller inget mer OS-deltagande för Hans-Olof del, även om förbundet hade hoppats på en start i Tokyo 1964. Hans-Olof var bestämd. "När det fanns risk att de jag spöat spöar mig då lägger jag av", meddelade han.
Hans-Olof Johansson blev 86 år.