Segerjublet visste inga gränser precis efter slutsignalen av herrfinalen.
Det fortsatte in i målet där den obligatoriska lagbilden skulle tas.
Och vidare in i omklädningsrummet.
Tränaren Hampus Dahlström öppnade dörren, slog i den med handflatan och lät hela katakombsystemet höra vrålet och sångerna.
Vad låg bakom? Jo, IFK imponerade i de flesta av sina matcher, men när Råby stod på andra sidan i finalen var det svårt att komma förbi den fantastiskt agerande målvakten Didrik Bohlin.
Det krävdes straffar. Många straffar. Till slut hade åtta av IFK:s straffar gått i mål, mot sju för Råby. När den annars bombsäkre Jonas Käck klev fram för att försöka göra sitt tredje straffmål i läggningen gick IFK:s burväktare Joakim Petersson rätt och räddade, precis som han gjort på Jesper Janssons mörsare en stund tidigare. Det var Råbys tredje straffsparksavgörande i turneringen, men tredje gången gillt vad gällde förlust.
– Det känns fantastiskt. Att göra två räddningar är också ett plus. Jag har aldrig stått på straffar i futsal så jag hade ingen strategi alls. Det var bara att chansa och hoppas, sa Petersson, återbördad till moderklubben från Oxelösunds IK.
Turneringen gick annars spikrakt för er?
– Ja, jag tycker vi spelade ut alla vi mötte och vann det här välförtjänt. Några små misstag men i princip gick vi igenom matcherna riktigt bra.
Dina tankar inför resten av den riktiga fotbollssäsongen annars?
– Jag tror det kan bli en riktigt rolig säsong. Vi har en bra trupp och har bra stämning. Det kan gå riktigt bra i år.
Övriga lokala lag på herrsidan som märktes var Stigtomta IF som gick rent fram till semifinalförlusten mot slutsegrande IFK och Örebrolaget FC Center, som fick ge sig på straffar mot Råby.
Råbys tränare Andreas Hillukkala tyckte hans gäng gjorde en bra insats:
– Vi gjorde det vi är bra på och det gjorde vi väldigt bra. Vi är svåra att skapa målchanser på och ännu svårare att göra mål på.
Han framhöll också Didrik Bohlins superinsats i kassen.
– Sedan är finalen ett ganska bra bevis på skillnaden i hur olika två lag kan se ut. IFK imponerade stort hela turneringen, vårt garde kanske inte har riktigt lika flinka fötter, men vi är kloka.
Damfinalen blev en helt ickelokal historia där öst och väst möttes.
För IK Tuns del, som var klart bäst bland de få anmälda lokala lagen, var det ingen glimrande turnering, men med ett tunt startfält fick man såväl möta och se sig besegrade av de båda finallagen Ljungskile SK och Djurgårdens IF. Semifinal blev det, trots allt.
– Det är lite symptomatiskt för hur det sett ut för oss hela futsalsäsongen. Vi skapar många chanser, men sätter väldigt få och blir väldigt hårt straffade bakåt. Släpper man in fyra mål så vinner man inte. Vi kämpade, krigade men fick inte ut det vi ville, sa Hanna Lundmark efter semifinalförlusten 0–4 mot Djurgården.
Samtidigt har ni mött bra lag på vägen?
– Ja, absolut. Djurgården förtjänar att vara i final, inget snack om det.
Er taktik, när ni tar ut målvakten och skickar upp dig längst upp trots att du har västen på dig?
– I ärlighetens namn är det en taktik som inte fungerat särskilt väl för oss. Samtidigt, när man är målvakt, får man bara ha bollen i fyra sekunder så det blir stressigt. Ligger man under, som här, med 0–3 så måste man ändå chansa, konstaterade Lundmark.
I damfinalen vann Djurgården med matchens enda mål, inprickat av lagkaptenen Madeleine Stegius, med tre sekunder kvar.