"Jag vill inte köra, jag vill inte köra." Så kände Norton den 18 november. Då var det dags för premiärträningen på andra sidan Atlanten, inför stortävligen Super Cart i Las Vegas. Omkring sig hade han de allra bästa i världen. Inte undra på att han var nervös.
– Det var väldigt pirrigt. Sen körde jag några varv, och det blev hela tiden roligare och roligare. Jag lärde mig massor och fick mycket hjälp från teamet, de var bra på att hjälpa till.
När tiden var inne för tävlingsmoment nummer ett var han nervös igen.
– Jag fick knuffar bakifrån och fick ge en del knuffar också. Det var väldigt stökigt. På mindre än en vecka hade de byggt upp gokartbanan – på en vanlig parkeringsplats – så den var guppig. Dessutom var den smal.
Efter mestadels framgångsrika heat stod det klart att Norton kvalificerat sig för Second Chance. De som presterat allra vassast tog sig direkt till final. Andra åkte ut direkt. Norton var en av dem som i Second Chance fick en ytterligare möjlighet att ta sig till finalracet.
– Jag startade som nummer femton, och fem stycken skulle gå vidare. Under heatets gång tog jag hela tiden in på dem framför. När jag låg elva eller tolva inträffade en krasch längre fram. Det fanns ingenstans att ta vägen, så jag körde rakt in i bilarna som krockat. Då var det kört; jag blev stående och det fanns inte en chans att komma ikapp.
Till sist slutade Norton på plats 50 av 88 tävlande. Det gör inte så mycket att han missade finalen.
– Efteråt blev jag inte så jätteledsen. I Second Chance satte jag trots allt personbästa. Världsmästaren var med i Super Cart, och jag var bara åtta tiondelar ifrån honom på varvtiden. Inte ens en sekund långsammare än världens bästa kille. Jag är jättenöjd.
Under heaten reflekterade Norton knappt över att han fightades mot de allra bästa.
– Jag hann inte tänka på vilka det var jag mötte. I huvudet fanns bara "sväng, sväng, sväng"; jag hade inte tid för annat än gocart. Men det är klart att det är en stor känsla att köra mot världens bästa förare.
2015 skulle ha blivit ett mellanår för Norton. Efter ett lysande fjolår, med bland annat två banrekord, gick han inte upp en klass. Han gick upp två. Trots att motståndarna i tävlingar på svensk mark har varit upp till så mycket som tre år äldre än han själv har han ofta blandat sig i striden om pallplaceringarna. Nu tvingar den annalkande kylan Norton till träningsuppehåll. Han kommer sakna gokarten, medger han. Samtidigt kan han blicka tillbaka på ännu en formidabel säsong.
– Det har varit ett bra år. Las Vegas var bland det bästa. Jag har lärt mig mycket och haft riktigt kul. Dessutom har jag fått många nya kompisar.