– Precis, det har varit lite tillfälligheter, men jag har nästan börjat bli van att det ska vara så – hoppas ändå att det finns ett och annat för att förtjäna det här flytet, säger Kassem Awad till SN-sporten på väg till universitetsstudierna som biomedicinsk analytiker.
När HK Malmös A-lag fick en skada fyllde Kassem, som egentligen motionerade i klubbens breddlag, ut på en träning. Dagen efter fick han åka med till match. Det blev några inhopp och han var så bra i försvaret att niometersspelaren blev omskolad till mittsexa i den offensiva uppställningen – och tog med sig en del av det gamla spelet.
Nu skulle egentligen Jonathan Carlsbogård spelas i de bägge EM-kvalmatcherna, men blev skadad. Plötsligt satt Kassem, som fick träningarna med det så kallade ligalandslaget inställda, på handbollslandslagets specialchartrade plan till Kosovo.
– Jag har haft det jätteroligt! Det här var ju absolut ingenting som jag förväntade mig, så det var bara att köra. Det flöt på bra. Jag var så pass taggad; tänkte inte så mycket och då löste sig det ju när jag hade så skickliga spelare runt omkring.
Men det måste väl ha varit spänt innan du kom i gång?
– Jag var NERVÖS. Men det är dels många unga killar på väg in i laget och dels var alla så peppande. Det underlättade massor för mig.
TV-bilderna förstärkte intrycket av att det här är rena handbollssagan. I den 58:e minuten kontrade mittsexan in 29–15. Inte direkt landslagets viktigaste mål i år. Men ett stort, hjärtligt jubel utbröt på bortabänken. Kassem var märkbart rörd och glad över den härliga gesten.
– Det var riktigt kul att alla var så entusiastiska och just att jag direkt fick känna mig en del av laget var viktigt för mig.
Varken trea i mittförsvaret eller mittsexa framåt är väl lätt utan att vara alls inspelad?
– Vi hade diskuterat rätt mycket försvar på samlingarna innan, så teoretiskt sett var det tydligt – sedan är det inte alltid lätt att omsätta till praktiken. Men det gick bra den här gången. Jag tror inte att jag hade kunnat göra det så mycket bättre.
Måste vara en surrealistisk känsla att på några dagars varsel spela i landslaget, vad har etsat sig fast mest?
– Det som har hänt senaste dagarna blev tydligast när jag fick min matchtröja, inte bara att få sätta på sig en svensk landslagströja – utan att ha sitt namn på ryggen. Jag blev faktiskt jätteförvånad att de hade hunnit sätta dit namnet. De ansträngde sig verkligen för att jag skulle känna mig som en del i laget och det underlättade jättemycket.
I Kosovo var övriga mittsexor Max Darj, Bergischer HC, och Anton Lindskog, som är proffs i HSG Wetzlar. Den 6 och 9 januari är det nya EM-kvalmatcher. Då väntar Montenegro; första borta och retur hemma.
Har du förhoppningar om att få vara med igen?
– Jag har inte tänkt så mycket på det och då lär de som saknades vara tillbaka. Det här räcker för mig just nu, så det är ingenting jag skulle bli ledsen för. Jag hoppas jag har många år kvar som handbollsspelare så vi får se vad som händer i framtiden, har varit svårt att veta hittills...
Hur blir det att komma tillbaka i vardagen – är det inte svårt att kombinera handboll i yppersta eliten med forskning?
– Ha ha, det kommer att fortsätta precis som vanligt tror jag. Jag ska svänga förbi labbet direkt. Jag har bara ett halvår kvar, sedan får jag vara klar – och de månaderna ska gå bra att kombinera.