Nja, Nyköping var 34-åriga landslagsstjärnan Jamina Roberts övertygad om att hon aldrig besökt tidigare.
– Inte förrän vi svängde in med bussen vid hallen, säger hon.
Då plötsligt mindes hon, jo här har jag ju spelat tidigare. Men vilka det var mot kan hon inte erinra sig. Däremot en udda detalj.
– Bella (Isabelle Gulldén, tidigare landslagsspelare, reds. anm) dök upp här efter att fått sitt första barn.
Med snart 255 landskamper är det inte lätt att minnas alla man spelat.
– Det jag minns är när någonting har gått väldigt bra eller väldigt dåligt. Ofta korta sekvenser. Även något ovanligt.
Återseendet med Isabelle Gulldén var en typisk sådan händelse.
Att Jamina Roberts var på väg att bli mesta landslagsspelaren någonsin var ingenting hon haft koll på, förrän under EM-mästerskapet för en dryg månad sedan.
– Då berättade dom att om vi skulle gå till final så skulle jag slå rekordet.
Nu blev det inte final, så just nu delar hon rekordet. Men med landskampen mot Rumänien i Rosvallas A-hall torsdag kväll kommer hon att bli ensam rekordhållare.
Har det varit mycket uppståndelse inför rekordet?
– Nä, en telefonintervju och sedan ni.
Men uppståndelse kommer det att bli i samband med landskampen. Handbollsförbundet har flaggat för att rekordet ska uppmärksammas. Kanske inte med ett helt gästabud, Nyköpings historiska specialitet, men det kommer att firas.
Klanen Roberts kommer att vara på plats.
– Min sambo, min dotter, min mamma, pappa och bror. Sedan kommer mina svärföräldrar också, säger Jamina Roberts.
Exakt vad som kommer att hända har hon ingen aning om.
Är du orolig?
– Lite, ler hon.
Har du haft kontakt med Åsa Mogensen som du just nu delar förstaplatsen i antal landskamper med?
– Efter sista matchen i EM fick jag ett sms. Och hennes man är faktiskt assisterande tränare i min danska klubb.
Sedan en månad tillbaka hör Jamina Roberts till danska Ikast, hennes tredje vända i vårt nordiska grannland. Så var det inte alls tänkt. Då hade hon 2,5 år av kontrakterade fyra säsonger i norska storsatsande klubben Vipers Kristiansand bakom sig. Men klubben fick så stora ekonomiska problem att den lades ner mitt under säsongen.
– Jag har varit i Ikast en dryg månad nu. Slutspelet börjar den 6 april, vi kommer att komma tvåa eller trea i serien.
Några planer på att sluta har hon inte.
– Men jag hoppas att jag gör det innan jag tycker det börjar bli tråkigt.