Sissela Smith trivs alltid på ridbanan i Åby. Här en bild från förra året.
För ett år sedan jobbade Sissela Smith på Tärnö sätteri. I februari gick flyttlasset till Ålberga Gård.
– Alette och Göran (Sederholm) som äger Ålberga gård, äger min bästa häst Gabylanda, som jag red 150 grand prixen förra helgen. De fick en stalldelledig och jag kände att i och med att Tärnö kommer att bli en sådan stor tävlingsanläggning så var det bäst att flytta. Tärnö blev lite för stort och för mycket för oss. Vi behövde en lugnare hemmabas, säger Sissela Smith, som laddar för en ny tävlingshelg i Norrköping.
På söndag avgörs vilka lag som går vidare till elitallsvenskans final på Falsterbo den 8–9 juli. 15 lag ska bli tio.
Tärnö hästsportklubb har kvalat in till semifinalen och Sissela är en av ryttarna.
– Jag har ridit mycket i lag; mästerskap, nationshoppningar och just elitserien har jag ridit fem år med Norrköping. Och vi vann 2017, så jag har lite rutin på det.
Annars är det egentligen bara du och hästen. Kan det inte slinka in lite nerver?
– Jo, men jag känner mig ganska lugn. Jag har min rutin att luta mig emot. Laget sporrar mig och ger mig mer motivation. Man gör ett resultat för laget tillsammans. Och det är väldigt roligt.
Tärnö hästsportklubb har satsat mycket på att få till en laggemenskap, men tjejerna som ska rida i Norrköping är nästan en familj redan.
– De jag rider med på söndag är nära vänner till mig. Matilda Pettersson har jag tävlat mycket tillsammans med, Elin Lundin har tränat för min mamma sedan hon var tio år och jag hjälper henne också, och sedan är det Moa Behrens och den familjen äger en av mina hästar. De är min största sponsor och Erik, Moas pappa, är som min gudfar. Generellt tycker jag är det är roligt med lag eftersom man bygger en annan relation tillsammans. Just att man gör det här resultat ihop och man vill göra bra resultat för varandra – det tycker jag är häftigt.
Sissela Smith och fyraåringen Cristals Gemstone.
Och några sura miner för att en bom faller blir det aldrig.
– Alla har stor respekt för varandra, vi vet hur svårt det är. En bom kan ramla lätt och man kan ha en dålig dag. Vi ska ju ändå göra det här ihop med ett djur och vi har nog alla suttit i samma sits när det inte gått som man tänkt sig. Dessutom får man räkna bort det sämsta resultatet. Så har en lagkamrat en dålig dag så stöttar man. Allt kan ju hända, det är det som gör det spännande.
Sissela bor i Norrköping, nästan ett stenkast från arenan i Åby där allt utspelar sig i helgen.
– De som äger tävlingsplatsen är de som jag jobbade för tidigare. Så det känns som hemma. Jag älskar tävlingsplatsen. Sen är det en speciell bana. Den lutar ganska mycket så den är teknisk svår att rida på.
Vad tror du om motståndet?
– Jag tror att Jämtland blir ganska tuffa. Men jag har egentligen inte stenkoll vilka lag som är med. Jag brukar fokusera på mitt. Jag har min plan och följer den så långt det går. Och jag tror att vi har ett tillräckligt bra lag för att vinna. Vi har ett riktigt girl power-lag.
Sissela Smith gillar att hoppa i ett lag. "Man sporrar varandra" säger hon.
Sissela kommer att rida Luna, som hon startade i Norrköping helgen som var.
– Hon var fyra i en 1.40-klass och var klockren. Det var ett bra genrep inför lagtävlingen.
Vem kommer att rida först i laget?
– Det är viktigt att man sätts i en position som man är bekväm med. Jag tror egentligen inte att det spelar så stor roll för vårt lag. Vi har inte blivit tilldelad någon startordning än, men vi är säkra på vilken position vi än får. Man brukar sätta den person som har mest rutin och känner minst press sist.
Vilken ryttare har minst nerver i laget?
– Matilda har tävlat upp till 1.60 och jag och Elin har hoppat 1.50 så vi har mycket rutin och nerver. Vi sporras av att ha press, säger Sissela Smith med ett skratt.