Henrik von Eckermann och King Edward har hittat en bra känsla tillsammans under pandemin. Hästen, som från början var ämnad åt hans fästmö Janika Sprunger, har han nu tagit över helt.
– Det är skillnad på att hyra in sig och att driva en egen gård.
Under det gångna året har mycket hänt i Henriks liv. Henrik som växte upp på en gård i Ripsa utanför Nyköping. Han har blivit pappa (till Noah) för första gången och flyttat hela sin verksamhet från Tyskland till egna gården i Nederländerna.
Det är där han faktiskt befinner sig när SN får tag i honom. Annars har han mest varit på resande fot de senaste månaderna. Tävlingarna har avlöst varandra.
– Men det positiva nu är att jag är nära två- och trestjärniga tävlingar så det är lätt att åka hem även under tävlingarna. Det har inte varit så mycket flygande och farande.
Henrik laddar inför en sista tävlingen, som avgörs i Valkenswaard den här helgen, men annars kan han snart börja fokusera helt på OS. Den 17 juli går han in i karantän med King Edward och den 25:e lyfter planet österut.
– Resor mot Asien är inte så farliga, där kommer jag in i rytmen snabbt. Reser jag till USA eller Kanada så blir det sega nätter, säger han.
Familjen får dock stanna kvar på gården.
– Det blir alldeles för komplicerat. De kommer att testa oss hela tiden och så får vi bara vara på hotellet och på tävlingsplatsen. De har det bättre i soffan framför TV:n.
Henrik von Eckermann gör sitt tredje OS och målet är att hamna på pallen.
När andra ryttare bävar för den höga luftfuktigheten i Japan, ser Henrik inga problem.
– Det är värre när solen ligger på som in i bängen. Som i Kentucky. Att svettas stör mig inte och vi kommer att tävla på kvällen. Det kan vara bra för hästarna också. Musklerna är varma innan vi börjar. Men har man en häst som redan är lite kallblodig och kanske inte den mest pigga, så kan man få lite jobb.
Några sådana problem lär inte Henrik ha med King Edward. Han har lätt för att bli aningen het när det vankas tävling.
Det här skulle vara Henriks och Mary Lous första OS tillsammans, efter lag-VM silvret 2018, men så blir inte fallet. Stoet drog på sig en skada igen och Henrik förstod snart att han var tvungen att hitta en efterträdare. Men när hennes namn kommer på tal hörs en speciell klang i Henriks röst. Hon är inte glömd.
– Nej, det är tack vare henne som jag har min gård nu, säger han.
Skillnaden mellan henne och King Edward?
– Hon har mer rutin än King Edward och är lite snabbare i omhoppningarna. Jag vet exakt var hennes gräns går också, det vet jag inte med King Edward. Jag har inte gjort så många omhoppningar med honom.
– Å andra sidan så hoppar han vatten utan problem, det gjorde inte Mary Lou. Det spelar egentligen ingen roll hur banan ser ut, han hoppar allt. Mary Lou är en häst som kämpade in i det sista, som gav allt, mer än vad hon hade kapacitet till.
Han erkänner utan problem att han hellre suttit på henne, i en omhoppningsrunda under OS, än den elvaårige valacken.
King Edward är en häst som hoppar allt, men han är inte lika snabb som Henriks tidigare förstahäst Toveks Mary Lou.
Men duon har noterat fina resultat den senaste tiden. De var åtta i GCT-grand prixen i Stockholm helgen innan midsommar och i samma tour men i St Tropez i slutet av maj snodde de åt sig en andraplats i grand prixen efter landslagskompisen Peder Fredricson på Catch me not.
– Målet är alltid att stå på pallen, men jag har varit med om dåliga mästerskap och bra. Om mästerskap där man tror att det ska gå bra och så faller det en bom och så är man inte med i medaljstriden och tvärtom. Det är små marginaler vi hela tiden spelar på.
I OS i Rio 2016 red Henrik Yayamila och slutade på en individuell 24:e plats. Laget var då sjua. I London 2012 blev han 23:a med Allerdings och Sverige tog en sjätteplats. Men med lagsilvret från 2018 i bagaget hoppas alla på medalj nu, speciellt i den form Peder Fredricsons H&M All in verkar vara i och den erfarenhet Malin Baryard-Johnsson och Rolf-Göran Bengtsson tar med in i laget.