Henrik von Eckermann och King Edward har hittat varandra och de fortsätter att notera felfria ritter tillsammans.
– Jag har haft fullt upp i dag. Jag har packat och fixat hästarna så de är klara för att åka i kväll. Jag åker i morgon bitti. Jag får fira senare, säger Henrik.
Han låter heller inte som om han är på festhumör. Bara trött efter en jobbig arbetsdag.
Det är första gången Bragdguldet delas ut till hopplandslaget. Det var också första gången på 97 år som ett svenskt hopplag tagit guld på ett OS. Och i den trio som red i Tokyo fanns som bekant Henrik von Eckermann, uppfödd i Ripsa utanför Nyköping och sedan två år tillbaka medlem i Nyköpingsföreningen ÖSLR.
– För att tävla i Sverige måste jag ha en tävlingslicens här också så varför inte gå tillbaka till rötterna, sa han då till tidningen.
Numera bor han som bekant på sin egen anläggning i Nederländerna.
Kom Bragdgulet som en överraskning?
– Ja, jag trodde inte riktigt på det. OS var ju för några månader sedan. Nils (skridskoväldmästaren) och pingislaget gjorde något som var nytt kan man säga, så det var därför jag inte riktigt trodde på det. Men det är kul.
Det är ju ett historiskt Bragdguld också?
– Ja, men skulle vi få ett någon gång så skulle det vara nu. Det går inte att göra det så mycket bättre. Det blir svårt att toppa det kan man säga ha ha.
Vad kan du önska dig mer egentligen i år?
– Jag är ju på väg till Genève och topp-10-finalen nu. Det är en higlight på året och en stor grand prix på söndag. En klassiker kan man säga.
Så en seger där?
– Jaaa det skulle bli en bra avslutning, säger han skrattande.
Henriks säsong hittills har varit anmärkningsvärd, detta trots att förstahästen Mary-Lou inte kom tillbaka från sin skada utan han tvingades välja den mer gröna hästen King Edward. En häst som han i början inte trodde på så mycket.
Under OS visade de dock klass och rev inte ned en endaste bom. Det är bara två ryttare innan honom i OS-sammanhang som lyckats med samma sak.
Men konkurrensen vid årets bragdguldsutnämning var stor. Ridsportens hopplandslag, skridskoåkaren Nils van der Poel eller diskuskastaren Daniel Ståhl – det var frågan?
– Det är sättet de vinner på, både över hela OS, hur man håller ihop laget efter Peder Fredricsons rivning i grundomgången och hur han i omhoppningen vågar korta ner hoppsprånget och sedan till slut vinner med minsta möjliga marginal, säger Anette Norberg, som med två OS-guld och tre VM-guld i curling valdes in i bragdjuryn 2015.
– Det var inget enhälligt beslut i juryn, men till sist var en övervägande majoritet överens, säger hon och fortsätter:
– Jag hade Daniel Ståhl och Nils van der Poel som potentiella vinnare, men man måste ju välja. Det har varit ett bra idrottsår och under diskussionerna i juryn utkristalliserade det sig för mig att hopplandslagets prestationer var de mest extraordinära utifrån ett bragdperspektiv.
Henrik von Eckermann, Malin Baryard Johnsson (med mobilen) och Peder Fredricson fick ta emot Bragdguldet under tisdagen.
Att hopplandslaget vinner framför en av favoriterna Nils van der Poel – som tog dubbla VM-guld och satt världsrekorden i 5 000 och 10 000 meter – är tillfället, menar Norberg.
– Jag värderar OS-guld högre än VM-guld.
– Det är inget annat än fantastiskt. Jag har nog inte riktigt smält det än. Det är ett otroligt erkännande. Det var stort för oss att ens vara med i diskussionerna, sett till prestationerna och kandidaterna som man valde mellan, säger förbundskaptenen Henrik Ankarcrona.